Nu är det ta mej tusan bara en vecka kvar innan jag lämnar det här landet. Tiden har gått så himla fort, samtidigt som det känns som en evighet sedan jag lärde känna J, och vi åkte motorcykel på ön i sjön i vulkanen, blev duschade i flodvatten blandat med elefantslem och genomsvettiga åt lunch i regnskogen övervakade av en apa på en halvmeters avstånd.
Sedan dess har vi hunnit med flera veckors praktik på obstetrik-gynekologi på sjukhuset i Malang. Och vi har hunnit bli så extremt upprörda över hur saker fungerar här i Indonesien - all väntan, allt kaos, all hierarki, allt strul med papper... Att inte få göra någonting alls som läkarstudent här, att ingen passar tider, att man aldrig kan lita på nånting som någon säger.
Sista veckan i Malang där vi hade vår praktik började jag dock inse att jag själv hade anpassat mig till det indonesiska sättet att leva. Jag störde mig inte längre på att få vänta mer än 50 % av all tid från att jag vaknade till att jag kom hem från sjukhuset. I början blev jag så stressad av det och tittade på klockan hela tiden. I slutet accepterade jag det, lugnade ned mig och lärde mig att slappna av. De har ett mycker mer avslappnat sätt att se på tid här, och även om det aldrig skulle fungera hemma att helt koppla bort fokus på tid och klockan, så ska jag försöka ta med mig lite av förhållningssättet. För det tror jag att jag skulle må bra av. Till exempel det att man inte måste göra saker hela tiden, att man kan ta till vara på väntetiden till att bara koppla av istället för att plocka fram telefonen och kolla facebook så fort man har 10 sekunder över (facebook-detoxen hann jag dock påbörja redan innan jag åkte, men telefon- och klock-detoxen har denna resa hjälpt till med).
Det lugnet som infann sig den sista veckan hjälpte mig också att börja fokusera på vad jag verkligen har älskat med att resa i det här landet istället för att fokusera på det jag störde mig på (som för övrigt inte per definition var dåliga saker utan bara så annorlunda mot vad jag var van vid - mer om dåligt kontra annorlunda och om kulturkrockar i ett annat inlägg). Jag började skriva ihop en lista på vad jag gillar allra mest med Indonesien så som jag har upplevt det, och den listan kommer i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar