Under de fyra dagar jag har varit på sjukhuset i Malang så har jag reflekterat mycket över det här med hygien och vårdrelaterade infektioner.
En av de mest uppenbara sakerna är arbetskläderna. Här använder ju de flesta sina egna kläder på sjukhuset (undantaget vissa sjuksköterskestudenter av nån anledning, jag tror de får/får köpa speciella sjukhuskläder från sitt universitet). Läkarstudenter har sen en lång rock över kläderna, lik svenska rockar och alltid med långa ärmar som inte får kavlas upp (man måste ju kunna se vilka som är studenter!). ST-läkarna har kortärmade, figursydda rockar som bara når till höfterna - de verkar också vara till för att man ska känna igen ST-läkarna snarare än något annat. Färdiga specialister har jag bara sett några stycken, de verkar mest hänga på sina kontor (rätt likt vissa överläkare i Sverige). Jag såg dock några på en stor rond och då var de enbart klädda i vardagskläder. Typ hawaii-skjorta...
Jag skulle inte påstå att de är klädde särskilt hygieniskt med andra ord. Jag tog med mig vita sjukhuskläder hemifrån, och de är okej att använda här. Det var tur att jag tog blus med krage för tydligen är det absolut viktigaste att vi har krage, inga tighta byxor eller jeans (nästan alla kvinnor har kjol), skor utan öppen tå och helst inte gympaskor heller. Jag tycker det är ganska talande. Det är väldigt viktigt hur man klär sig, men inte för hygienens skull utan enbart för utseendets skull. Slöjor används ju såklart av många i personalen, och hygienen i det kan säkert ifrågasättas. Jag vet att det har varit en debatt i Sverige angående huruvida det ska vara tillåtet eller ej, men det är nog mest niqab som diskuteras (och då inte utifrån hygienaspekten) och det har jag knappt sett någon med här.
Handsprit finns faktiskt vid varje säng på avdelningarna (ja, de har salar med 20-30 sängar), men standard i Indonesien är att handsprit saknas och jag har knappt sett någon använda handspriten här. Gummihandskar finns också på avdelningarna, men de tvättas och återanvänds så de är nog mest till för personalen (även om de av någon anledning ändå verkade använda sterila handskar vid gynekologisk undersökning, något vi använder vanliga undersökningshandskar till i Sverige).
På operation har de dock speciella kläder som sjukhuset tillhandahåller, inklusive särskilda sterila operationsslöjor som vissa sen sätter operationsmössa över... Det är dock inga problem att ha klocka och ringar när man opererar. Sterila kläder har de, även om jag ifrågasätter steriliteten eftersom det är ett tygförkläde istället för engångs som vi har hemma. De är väldigt noga med att hålla en bänk steril inne i operationssalen och operatörerna får hjälp att ta på sig förkläde och sterila handskar för att undvika kontamination. Men så fort kläderna är på kan de gå och plocka med vad som helst, t.ex. mobiltelefon, och gå in och ut i operationssalen. Alla beter sig dock inte så, utan uppträder så sterilt som det är möjligt under dessa omständigheter.
Men nånstans brister det ju ändå, för post-operativa infektioner är mer regel än undantag och alla patienter som ska genomgå kejsarsnitt får antibiotikaprofylax med två doser amoxicillin. Och så fort leukocytvärdena (vita blodkroppar) är förhöjda ges de ytterligare antibiotika utan vidare reflektion. Ändå är alla personal medvetna om antobiotikaresistens, men de förnekar att dessa rutiner skulle kunna bidra till resistensuveckling. Jag är inte tillräckligt kunnig för att säga att de har fel, men det jag kan säga är att det är ett helt annorlunda tänk än i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar