Jungle trek

Efter vår pärs med magsjuka i Tangkahan tog vi oss till byn Bukit Lawang där vi mötte upp E, som vi skulle trekka tillsammans med. Vi fick ju tyvärr börja med att ge henne och vår guide trista besked, nämligen att vi skulle behöva skjuta upp det en dag för att hinna återhämta oss riktigt ordentligt, så turen skulle bli en dag kortare. Vi fick fortfarande betala samma pris men fick en natt till på guesthouset och en tur till en fladdermusgrotta istället.

Så var det äntligen dags, det jag längtat mest efter på hela denna resa! Vi mötte vår guide, som E hade läst om var en av de absolut bästa i Bukit Lawang, och hans assistent som visade sig vara i princip färdig guide också. Vi vandrade genom byn, genom en stor trädgård och diverse odlingar, bl.a. med många medicinalväxter som guiden berättade för oss om, samt ett gummiplantage. 

När vi nådde nationalparkens början var vår första tanke att - wow, regnskog ser ju ut som man har föreställt sig! Även om vi inte var där i blomstersäsong och fick se alla de färgerna, så var ändå allting så väldigt grönt. Och det var andra gröna nyanser än hemma. Stora blad, tjocka blad, vassa blad, höga träd, palmer, ormbunkar, tjocka stammar, knöliga stammar, knöliga rötter. Växter som växer på växter som växer på växter. Lianer! Lianer överallt! Det ser precis ut som i Djungelboken, Tarzan, Djungel-George, Lejonkungen och alla naturreportage på tv och Mattias Klums foton. Det var så häftigt! 

Första dagen var helt överväldigande. För mig hade det nästan räckt med alla växter, men vi fick också se massor av häftiga djur. Sju orangutanger varav två var bebisar, mängder av Thomas leaf monkeys varav en kom fram till oss när vi åt lunch och satt en knapp meter ifrån oss, några gibbon, makaker, nåt vi tror kan ha varit en babian, en liten orm, en variant av påfågel som inte alls såg ut som de jag sett tidigare men som var sjukt cool! Jättestora myror. Och så getingar... Aj!

Jag hade föreställt mig trek som en tuff vandring, men det var klättring 75 % av tiden. Riktigt brant klättring, både uppför och nedför. Det var extremt jobbigt i den värmen och fukten, med för lite mat i kroppen (vår aptit var ännu inte på topp efter magsjukan) och för lite vatten (de hade sagt att man kan fylla på vattenflaskorna genom kokning av flodvatten, men det visade sig att det var först på kvällen...). Våra guider klättrade på hur fort som helst, hittade rätt med fötterna hur lätt som helst medan jag var tvungen att hålla i mig i rötter, grenar och lianer hela tiden och testa fotfästet ordentligt innan jag klev vidare. Trots att vi inte höll samma tempo som dem så gick det väldigt fort, och efter varje klättring var jag helt slut.

Andra dagen såg vi inte särskilt många djur, men många häftiga växter, bl.a. några paraplyliknande växter som var typ dubbelt så höga som jag och som påminde om något från ett tv-spel jag har spelat - jag tror det var Yoshis Island.

När vi var nästan framme vid campet fick vi dock se vår första orangutanghanne, en orangutangmamma och hennes unge. Det är så härligt att se småttingarna öva sig i att klättra och hoppa mellan grenar! Och hur de vågar sig liiiite längre från sin mamma, men vänder sig om för att titta så mamman fortfarande är kvar och för att få uppmuntran. Och hur mamman ändå försiktigt, nästan omärkligt, följer efter för att kunna finnas där och beskydda sitt barn om något oväntat skulle hända.

På kvällarna under trekken dök plötsligt en tredje man upp, som visade sig vara kock, vattenkokare och allmän hjälpreda på campet. Vi badade i floden, drack te och åt stor middag tillsammans med guiden, assistenten och kocken. Därefter spelade vi kort med dem, lekte lekar, sjöng, lyssnade på djungelhistorier, klurade på korttricks och tändstickepussel medan regnet öste ned och jag såg fler blixtar än jag sett totalt i Sverige under mitt liv.