Tarte Tartin i portionsformar

Egentligen är det ju inte riktiga Tarte Tatin om de inte görs i stekpanna osv. Men ibland ska man inte vara så petig utan göra som man vill, och det här gjorde jag ungefär som Plura på följande sätt:


Tarte Tatin i portionsformar - 4st

4 msk smör

4 msk socker, gärna råsocker

2 stora äpplen

Smördeg - 2 plattor av färdigköpt, gör man egen deg blir det ungefär 175 g

1 ägg

Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram 4 st ugnssäkra portionsformar, som du lägger smör och socker i. Ställ in i ugnen tills det har smält samman till en karamell och har fått färg (jag tror det handlar om ca 5-10 min, ska ta tid nästa gång jag gör detta). 

Skala under tiden äpplena, dela i halvor eller kvartar, och kärna ur dem (eller lite omkastad ordning om du har en sån där smart äppelurkärnare!). Fördela äpplena i karamellen i formarna, baka dem i ugnen i ca 20 minuter till (äpplena ska bli helt mjuka). 

Dela smördegen så du får 4 bitar. Dessa läggs på formarna som ett lock - peta ner degens kanter på insidan av formen. Pensla med uppvispat ägg och ställ i ugnen i ca 10 min, tills degen har fått en fin färg. När det svalnat litegrann, kanske efter 10 min, stjälper du upp din tarte tatin på en tallrik och serverar med vaniljsås (gärna hemgjord för det är så mycket godare!).

Världens godaste smörgåspålägg

... är väl egentligen ost. Men det är inte det bästa pålägget pga att det ju är gjort på mjölk och mjölk kommer från kossor som inte sällan har det ganska jobbigt. Dessutom är det resurskrävande att producera mejeriprodukter, precis som kött. Men nog propagerat, den bästa anledningen att skippa osten är ju faktiskt att det finns andra minst lika goda alternativ och det är nice att variera sig!

Den här kidneybönspurén är himmelsk. Jag som inte har ätit leverpastej på mer än 6 år (inte för att jag minns senaste gången, men ändå) tycker att den påminner om leverpastej, men egentligen gör den nog inte det. Den smakar rökt och lite syrligt, fräscht men matigt. Helt underbart på surdegsbröd och toppat med röd paprika! Är nog gott med saltgurka eller smörgåsgurka på också. Alltså åh, jag blir hungrig nu!

Egentligen improviserar jag mest när jag gör den här, men här är på ett ungefär hur jag brukar göra. Knepet är att smaka av och krydda så mycket du själv vill!

Kidneybönspuré (mängd: typ som en "vanlig" förpackning bredbar leverpastej)
1 burk kidneybönor (eller motsvarande mängd egenkokta, kanske 2 dl?)
0,5-0,75 dl soltorkade tomater i olja (gärna strimlade så blir det inte lika jobbigt för mixern sen)
1 väldigt liten vitlöksklyfta (eller 1/2 större klyfta)
1,5 msk olivolja
1,5-2 msk balsamvinäger
1-1,5 tsk smoked paprika-pulver
ev. lite lökpulver
salt och peppar

Skölj bönorna och lägg i en mixer (eller en bunke om du vill använda stavmixer). Tillsätt tomaterna, oljan och vinägern samt  pressa i vitlöken. Mixa till önskad konsistens. Jag gillar när det är lite tomatbitar kvar, men man kan mixa den helt slät om man känner för det. Tillsätt kryddorna, lite i taget, blanda och smaka av. Krydda mer om du tycker det behövs.

Lägg upp i nån sorts burk och förvara i kylskåp. Håller i alla fall en vecka men det är sällan den räcker så länge...

Halv åtta hos mig

Under hösten har en tredjedel av min klass befunnit sig i New York, en tredjedel här hemma i Linköping och den sista tredjedelen nån annanstans i världen. Vi skriver uppsats på 30 hp. Själv är jag kvar hemma och har det mysigt med det lilla kompisgänget som också är kvar här. Vi har under en månad eller så kopierat konceptet Halv åtta hos mig. Eller nej, vi kopierade inte, för vi sågs klockan sju oftast. Och dessutom bjöd vi inte varandra på middag varje dag i en vecka, utan en gång i veckan i ungefär en månad. Och vi satte inte betyg på varandra. Vi bestämde att vi ska bjuda på tvårätters eller trerätters. Jag trotsade dock det och bjöd på meze! Alltså många små rätter. Inget kött och massor av spiskummin och persilja. Så görs en bra middag!

Inte snyggaste uppläggningen men ni får hålla till godo med den. Följande syns på tallriken:

• Hoummus
• Baba ganoush (aubergineröra)
• Mhamara (paprika- och valnötsröra)
• Falafel
• Mini-kebab på quorn
• Warak Inab (vinbladsdolmar)
• Fatayer Sabanekh (spenatfyllda piroger)
• Rakakat Jebneh (ostfyllda filodegsrullar)

Det jag är mest stolt över är vinbladsdolmarna. De tog en jäkla tid att göra, var väldigt pilligt, och jag hade läst att det skulle vara svårt att få dem att hålla ihop men det här gick helt klart långt över förväntan!

Mina vänner verkade uppskatta maten och önskade recept. Så vartefter dyker det nog upp recept här på bloggen!

Favorit i (reviderad) repris

Den här sommaren har jag inte plockat på långa vägar så mycket bär som jag hade önskat. Innan sommaren längtade jag efter att få gå flera timmar i skogen och plocka blåbär, och sedan koka den där himmelska blåbärssylten som tar slut alldeles för fort… Nu när september precis har börjat och inga blåbär ännu plockats, hade förhoppningarna om blåbärssylten förvandlats till ångest över att det inte hade blivit av i år - för nu var ju tyvärr blåbärssäsongen över. Trodde jag, ja!

När jag i helgen promenerade i skogen med svampplockarplaner upptäckte jag till min glädje att blåbärsrisen fortfarande är fulla med bär! Vissa såg ut som russin och andra såg ut som GMO-blåbär så förvuxna som de var, så det syntes att jag var där i sista stunden. Skogspromenaden resulterade i ungefär 2,5 liter blåbär som alltså fick förvandlas till ca 1,5 liter fantastisk sylt.

Blåbärssylt med vanilj

1,25 kg blåbär (ca 2,25 liter)

600 g syltsocker (ca 7 dl)

2,5 tsk vaniljpulver

Rensa blåbären. Blanda alla ingredienser i en stor gryta. Koka upp och låt puttra på bra med värme i ca 5 minuter. Skumma av. Häll upp på rena, varma, tättslutande burkar.

Sylten passar särskilt bra till pannkakor, vilket jag är barnsligt förtjust i...

Ikeas burkar är inte stapelbara, upptäckte jag under denna fotosession...

Fördelarna med att göra sin egen müsli

Godare, roligare, nyttigare, billigare. Eller...?

Godare - helt klart. Man kan ju ha i bara precis det man gillar och välja bort resten! Roligare - absolut. Att äta något man har gjort själv ger i alla fall mig extra njutning! Nyttigare - kan vara. Det går ju åtminstone att göra det nyttigare, men det går sannerligen att göra det onyttigare också - bara att välja helt enkelt. Billigare - osäkert. Jag har inte räknat på det, men jag tror att inköp av alla ingredienser ändå gick på ett par hundra kronor. Dock blir det ju en väldigt stor sats müsli om man ska använda upp allt, och oavsett pris så är det helt klart värt det!

Idag var det alltså dags att fylla på müsliförrådet. Denna gång önskade min nötallergiska sambo en müsli till sig också, så resultatet blev 1 liter nöt- och fröfri müsli, och 2,5 liter nöt- och fröig müsli.

Burken längst till vänster i bilden innehåller nöt- & fröfri müsli, medan resten är min vanliga "standardmüsli".

Jag utgick från mitt egna gamla recept, men förändrade lite saker. T.ex. använde jag boveteflingor vilket jag aldrig gjort förut, och gjorde den lite mindre sötad. Jag hade också lite andra proportioner mellan ingredienserna, vilket jag tror gör den mer mättande (mindre kolhydrater, mer fett & protein).


Jag funderar på att nästa gång göra en "LCHF-müsli", genom att utesluta alla gryn, honung och russin. Dvs bara ha nötter, frön och kokos som får rostas i ugnen. Sen blandar jag nog i lite gojibär också, vilket väl antagligen inte är särskilt LCHF, men jag klarar nog inte att helt utesluta socker...

Nästan farmors smörgåsgurka

Min farmor och hennes mor hade en gemensam handskriven receptbok. Eller flera stycken faktiskt. I dem finns recept på deras smörgåsgurka, pressgurka, köttbullar, sillinläggningar, strömmingslådor, tekakor, jordgubbssaft och -sylt. Allt som hörde min uppväxts somrar och jular till.

Tyvärr ligger dessa böcker för tillfället i ett hörn i något förråd, så jag kan inte utgå från farmors recept på smörgåsgurka, men jag tänker ge mig på ett försök till en egen variant. Jag räknar inte med att de kommer vara i närheten av så goda som hennes var, men förhoppningsvis bättre än köpegurkan?

Igår fick jag en storleverans av egenodlade grönsaker från mina föräldrar, i vilken det ingick bl.a. gurka och dillkronor. Det, tillsammans med senapsfrön, ättika, socker och salt, ska få gotta till sig i en vecka för att sedan avnjutas på en ostsmörgås eller till vegobullar, potatis, gräddsås och lingonsylt.

Igår kväll påbörjade jag smörgåsgurkan, genom att lägga gurkskivor i saltvatten. Idag har jag gjort ättikslagen och hällt över gurkskivorna, samt hällt upp på burkar. Nu är det bara att vänta… 

Nästan farmors smörgåsgurka - ca 3 st 0,5-litersburkar

1 kg gurka (helst Västeråsgurka, men jag tog vad mor & fars trädgårdsland hade att erbjuda)

1 l vatten

1 dl salt

ca 10-12 dillkronor (efter smak)

1 påse (26 g) gula senapsfrön

3 dl ättiksprit 12%

5 dl vatten

4 dl socker

Rengör gurkan noga. Skiva den i ca 3 mm tjocka skivor. Blanda salt och vatten i en bunke och rör tills saltet har löst sig. Lägg i gurkan i saltvattnet. Täck med plastfolie och låt stå svalt i minst 12 h.

Låt gurkan rinna av i ett durkslag. Koka under tiden lagen, genom att placera alla ingredienser i en kastrull och låt koka upp. Dra sedan kastrullen bort från värmen. Rengör även tättslutande glasburkar noga under tiden.

Varva gurka och dillkronor (från lagen) i burkarna. Häll lagen över gurkan i burkarna. Gurkan ska täckas, och om lagen inte skulle räcka bör du koka mer (hur mycket som går åt beror ju på burkarnas form, och om du gör i en stor burk eller flera små). Fördela till sist de sista senapsfröna, som antagligen är kvar på botten av kastrullen, i burkarna. Förslut burkarna, förvara mörkt och svalt. Efter en vecka ska de vara klara att smaka, men ju längre de står, desto mer smak får de! Hållbarheten varierar såklart beroende på förvaringssätt osv, men jag har läst mig till att den nog ligger runt minst 3-6 månader (i oöppnad burk).

Sommartid är safttid - svartvinbärssaft

Efter en helg på landet hade jag fått ihop 1 kg svarta vinbär. För ett par år sedan gjorde jag sylt av svartvinbär, och nu i år stod det mellan gelé eller saft. Egentligen var nog inte valet så svårt, för även om gelé är jättegott så tror jag att det skulle dröja väldigt länge innan den tar slut här hemma. Alltså blev det saft - jättegod saft!

Svartvinbärssaft - 1,25 liter

1 kg svarta vinbär

5 dl vatten

3-5 dl socker

Ev. 1 krm natriumbensoat

Skölj bären - de behöver inte rensas så noga (även om inte dåliga bär ska med, såklart!). Lägg bären i en kastrull och häll på vattnet. Koka upp, och låt koka i ca 15 min. Du kan använda en potatismosare för att mosa sönder bären.

Låt saften rinna av, antingen genom en saftsil, eller genom en kökshandduk som du placerar i ett durkslag ovanför en bunke. Det kan ta uppemot 30 min för saften att rinna klart.

Häll tillbaka saften i kastrullen. Tillsätt socker efter smak. Låt koka upp och skumma av.

Då jag föredrar en relativt lättsockrad saft samt att jag inte har världens största kylskåp, så brukar jag tillsätta natriumbensoat för att saften ska hålla sig även i skafferi. 

Häll upp på väl rengjorda flaskor och förslut dem tätt (använd helst flaskor med gummiring runt korken, men annars fungerar det också att lägga lite plastfolie under skruvkorken).