Som jag har skrivit en del om tidigare så har Indonesien väldigt många olika religioner och det har ju såklart historiska förklaringar - nämligen handelskontakter, immigration och kolonialisering. Det verkar som att det är Indonesiens lokalisation som är en delförklaring, för det var tydligen ett utmärkt ställe att stanna till på om man skulle till Kina, men en annan delförklaring är landets möjligheter att odla kryddor m.m.
Indier tog hinduism och buddhism till Indonesien när de handlade med silke, keramik och smycken de första århundradena e.Kr., och dessa religioner var länge de dominerande i Indonesien och har influerat stor del av kulturen på Java (och Bali såklart, som fortfarande är hindiiskt). Araber introducerade islam när de stannade till i Indonesien och köpte kamfer och aromatiska träslag på sin väg till Kina redan under 500-talet. Genom att araberna också stannade kvar i Indonesien och spred sig över stora delar av landet så blev islam så småningom den största religionen, men inte förrän under ca 1400-talet. Portugiser tog katolicismen till Indonesien när de köpte muskot och nejlika och passade på att missionera lite på 1500-talet. Holländarna körde ut portugiserna under 1600-talet, kolonialiserade Indonesien och införde protestantismen. Parallellt med allt detta så har många kineser flyttat till Indonesien ända sedan 1000-talet. De tog med sig konfucianism - som först nyligen har erkänts som en av landets religioner av regeringen.
Vi tidpunkten då hinduism och buddhism var som störst byggdes givetvis mängder av tempel, varav många finns kvar än idag. Utanför Yogyakarta finns exempelvis ett stort buddhistiskt tempel (världens största!) och ett stort hinduiskt tempel (eller snarare tempelkomplex) som båda byggdes under 800-talet och är upptagna på UNESCOs världsarvslista. Båda har dessutom blivit förstörda i diverse naturkatastrofer såsom jordbävningar och vulkanutbrott, därefter övergivna och överväxta av regnskog, och nu har ett enormt arbete lagts på restaurering.
Det hinduiska tempelkomplexet, Prambanan, är det som baletten ägde rum vid. Även om det är hinduiskt och de flesta tempel som det består av är tillägnat en specifik hinduisk gud, så finns det faktiskt även några buddhistiska tempel inom samma tempelkomplex. Sådant tycker jag är så häftigt - när gränserna suddas ut och det sker nån slags syntes. (Här tänkte jag skriva att jag önskar att vi var så öppna för andra kulturer idag också, men sen kom jag på att vi kanske är det mer idag än någonsin tidigare med tanke på allt resande och flyttande runt om i världen, och tack vare media och hela globaliseringsgrejen. Samtidigt finns ju motsatta strömningar också, med nationalism och främlingsfientlighet. Men ja, det är nog svårt att säga när man är mitt uppe i det, åtminstone för mig som inte alls är samhällsvetare - och det här ska inte bli ett politiskt eller samhällsanalyserande blogginlägg så nu släpper jag det.)
Det andra, buddhistiska templet heter Borobudur. Vi besökte det tidigt på morgonen. Först verkade det vara ett dåligt val, för det var morgondimma så man såg inte så mycket av templet. Men efter någon timme sprack det upp och blev hur vackert som helst! Vi gick en guidad tur där och fick ta del av historien om hur Siddharta Gautama blev Buddha, en berättelse som är skulpterad i relief på Borobudurs stenväggar. Jag fascinerades enormt mycket av det där templet. Det är byggt i form av en mandala, som är en buddhistiskt och hinduisk spirituell symbol för universum, och som ser ut som en kvadrat med fyra "ingångar"/öppningar, en på varje sida. Inuti kvadraten finns en cirkel och centralt en markerad mittpunkt - i detta fall en central stupa (= klockformad kupol i vilken man placerar reliker, t.ex. aska, från personer som varit betydelsefulla inom buddhismen). Templet består av nio våningar (de sex nedersta är kvadratiska och de tre övre, mest centrala, är cirkulära). Varje våning symboliserar ett steg på vägen mot upplysning och nirvana, som representeras av den centrala stupan högst upp i toppen på templet. För att nå nirvana måste man som buddhist ta sig genom olika nivåer, och Borobudurs arkitektur ska symbolisera dem. Den nedersta våningen är Kamadhatu, world of desires. De resterande fem kvadratiska våningarna är Rupadhatu, world of forms (där relieferna återfinns). De tre cirkulära våningarna och den centrala stupan är Arupadhatu, the formless world, där nirvana ingår. Totalt finns det 504 Buddha-statyer på Borobudur, men ca 2/3 saknar huvud - de har stulits till västerländska muséer eller använts till svart magi av lokalbefolkningen runt Borobudur om jag minns rätt. Statyerna på de kvadratiska våningarna sitter i olika meditationsställningar beroende på vilket vädersträck de tittar åt. 72 av de 504 Buddha-statyerna återfinns på de cirkulära våningarna, där de är placerade inuti stupor och sitter i något som kallas för Zenith-ställning. Vår guide tog oss upp mot toppen och där fick vi gå tre varv varpå vi skulle få önska oss någonting. Det är tydligen en ritual som buddhistiska pilgrimer gör, så nu är jag ett steg närmre nirvana!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar