IFMSA i Malang, som är den organisation med läkarstudenter som arrangerade vårt utbyte, tog oss också på helgutflykter till turistdestinationer runtom Malang. Och den här gången menar jag alltså internationellt riktigt kända ställen. Ett av ställena, en vulkan vid namn Gunung Bromo finns med på den inofficiella listan "Banana Pancake Route" som listar de platser som är absolut populärast bland Asien-backpackers att besöka. Lite kul, för Malang är absolut inte en turiststad - finns ingenting alls att se eller göra där - och enda anledningen till att folk kommer dit är för att det är en smidig utgångspunkt för att ta sig till Bromo.
Vi åkte dit för att se soluppgången, precis som alla andra. Vi fick lämna Malang kl 01:00 - lite för sent enligt min uppfattning, eftersom vi inte hann ända upp till toppen innan soluppgången, eller rättare sagt innan alla andra besökare hade belägrat toppen... Man åker nämligen jeep upp till ett annat berg i närheten, för att därifrån kunna betrakta den magiska soluppgången över Bromo och dess kompis Gunung Semeru. Vår jeepresa dit var inte den bekvämaste bilresan jag gjort. Vi satt på säten längs med bilens väggar, så vi åkte inte framåt utan åt sidan. Inga säkerhetsbälten, hårda och jättesmå säten. Trångt. Hårda väggar och vassa kanter överallt så det fanns inget att luta sig mot. Guppigt, skumpigt, krängigt och kallt (ja, det blev faktiskt lite kyligt i Indonesien högt uppe bland bergen mitt i natten! - men inte så kallt att man behövde dunjacka och vantar som indoneserna verkade tycka...). Varje gång jag lyckades somna så guppade det till och jag slog huvudet i ett vasst hörn.
Men det var så värt den resan! För när vi kom fram var det så obeskrivligt vackert. Eller ja, när vi kom fram var det fortfarande kolsvart, men när solen började gå upp - magiskt!
![]() |
Bromo är vulkanen det ryker mest ur, och Semeru är den längst bort |
![]() | |||
Soluppgången |
![]() |
samma berg igen, men lite senare |
Efter att ha betraktat de dimhöljda bergen ett bra tag, åkte vi ned till dalen nedanför bergen. En öken av vulkansand. Så vackert det också! Vi köpte frukost och gjorde oss sedan redo för att bestiga Bromo. Vid den här tiden var klockan kanske 7-8 men solen värmde redan så mycket att långbyxorna och koftan som var så härliga för bara ett par timmar sedan nu orsakade att man mer eller mindre smälte bort.
Vi tog oss i alla fall upp på Bromo (till fots, inte till häst som alla ville få oss till...), ingen jättesvår strapats direkt för det fanns trappor där det var som brantast. Väl uppe på vulkanens kant, när vi stod och stirrade ned i avgrunden och inandades de svaveldoftande ångorna, såg jag till att hålla mig tryggt på plattformen avsedd för turister - med räcke och allt (såna försiktighetsåtgärder ser man ju inte överallt i Sydostasien...). Några av utbytesstudenterna vågade sig dock på att gå runt hela vulkanen, balanserandes på en smal kant med stup ned mot öknen åt ena hållet och jordens inre åt andra hållet. Jag vet inte riktigt om jag imponeras eller bara tycker det var lite väl dumdristigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar