Som jag berättade i förra inlägget så tog vår värdfamilj oss (mig, C och H) till en strand på Javas sydkust vår första helg i Malang. Vi satte oss i en stor bil, vi utbytesstudenter tillsammans med värdmamma, värdpappa, värdsyster, värdbror och hushållerskans dotter. Vi körde i 3-4 h... Sen kom vi fram till en av de vackraste stränder jag har sett!
Själva upplevelsen var dock inte den bästa. Grejen var den att alla utom vi tre européer fastade pga Ramadhan, inkl alla andra indoneser som var på stranden (kanske 20-30 pers) så när vi öppnade de lunchlådor som vår familj tagit med så kände vi oss som syndare.
Efter lunchen gick vi till en fiskmarknad som höll till precis bakom stranden. Där sålde de färsk fisk och grillad fisk, av alla de slag! Do you like fish? frågade min värdpappa. Jag älskar fisk! svarade jag. Which fish do you want to have? frågade han sen. Jag förstod inte exakt vad han menade, men jag antog att han menade att han skulle köpa ett fiskspett åt mig att äta där och då, eller att han bara var nyfiken. Jag pekade på en bit grillad lax på spett. Då hämtade han en gigantisk frigolitlåda från bakluckan och började fylla upp den med grillad lax och massor av andra grillade fiskar (observera att de var varma, färdiggrillade). Sen hämtade han en till låda och gjorde samma sak igen. Sjukt mycket fisk! Jaha, vi ska väl äta fisk till middag ikväll, tänkte jag. (Och imorgon, och dagen efter det, med tanke på mängderna). Hoppas inte de blir dåliga av att ligga varmt hela dagen bara. Men, sånt bryr de sig ju inte riktigt om här, har jag insett - färska fiskar ligger inte på is som hemma och när vi kommer hem sent på kvällarna så har familjen sparat middag i ett vanligt köksskåp... I tropiska temperaturer tror jag att bakterierna frodas gött, så min bakterieflora har nog modifierats något sedan jag kom hit, så att säga.
Men de där fiskarna alltså... Jag såg aldrig röken av dem igen. Det här var som sagt får första helg så det fanns många tillfällen att servera oss dem. Men nej, de var spårlöst försvunna.
På stranden fick vi sedan 20 minuter att bada och 10 minuter att torka och byta om - sen var det dags att åka hem för att familjen skulle hinna hem tills det var dags att bryta fastan (vilket de ändå inte gjorde eftersom både indoneser och fransmän är lite sisådär med att passa tider, så vi kom iväg ett par timmar senare än planerat på morgonen). Under våra 20 min i vattnet samlades alla strandens 30 besökare vid vattenbrynet för att stirra på oss blekfisar som badar mitt under Ramadhan (inga nöjen är tillåtna då så ingen av indoneserna badade) och dessutom i bara knälånga shorts och t-shirt! Nej, jag vet inte anledningen till att de betraktade oss, men jag antar att det helt enkelt berodde på att vi inte var indoneser. För sen när vi gick upp följde alla efter oss och ville fotografera oss...
Även om det blev 1-2 h besök på stranden och 6-8 h bilresa, samt det obekväma i situationen beskriven ovan, så är jag glad att de tog oss dit! För det är fortfarande den vackraste stranden jag har sett på min resa, antagligen för att det var så "genuint" - inga hotell, restauranger och souvenirbutiker så långt ögat kan nå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar