Alla jag har träffat här i Vietnam har rekommenderat Hoi An. Den staden får du inte missa! Man kan stanna där hur länge som helst, det är så vackra byggnader i gamla stan och hela atmosfären är så härlig!
Så jag tog tåget dit, och planerade in att stanna där några dagar till att börja med. Jag hade också läst att det finns en strand där, men det var det ingen som nämnde när vi diskuterade Hoi An så jag tänkte att den är väl inte så mycket att ha då. Jag kom fram till Hoi An på eftermiddagen, så efter en sen burgarlunch (som vanligt på en ny plats...) så hade det redan börjat skymma. Jag gick ned till gamla stan och möttes av biljettkontrollanter! Man måste tydligen ha biljett in till gamla stan... På ett sätt visserligen förståligt för de måste ju få in pengar till att hålla husen fina - vilket de faktiskt har lyckats med, det var jättefina små kvarter. Men något som förstörde stämningen var att längs med gatorna såg man bara restauranger, caféer, hotell, souvenirshop - och skräddare. Och så började det om igen. Inget annat än det fanns att titta på där. Sjukt trist.
 |
| Vi var där under full moon festival. Det såldes ljuslyktor att placera i vattnet. |
 |
| Ljuslyktor i vattnet |
Skräddare som sagt - Hoi An är kända för sina skickliga skräddare. Det finns ungefär en miljon av dem (en lätt överdrift kanske, men det var känslan jag fick), så nog inryms några mindre skickliga i denna miljon också. Jag hade inte tänkt att jag skulle sy upp några kläder. Det var liksom inte därför jag var där. Men så näst sista dagen satte jag mig ändå och googlade bilder på balklänningar - kanske för att i samma dorm som mig bodde också en brittisk modestudent som tyckte att jag helt klart borde passa på. Så när jag hade hittat en fin klänning tog jag bara med bilden till en skräddare, valde tyg och mättes på alla möjliga ställen. När jag ändå var där valde jag också en festklänning. De skulle göra dem på ca 18 h, så jag kom dit lunchtid dagen därpå. Balklänningen var exakt som på bilden, jättevacker! Men den var lite för liten över bröstkorgen, kunde inte riktigt andas, så de skulle göra några justeringar. Den andra klänningen hade de tyvärr gjort helt fel, inte alls som på bilden och den gick inte att få på sig. Så den fick de göra om helt och hållet.
Jag hade som sagt tänkt stanna kanske ett par tre nätter i Hoi An. Det blev en vecka istället. För den där stranden... Jag och G, en italiensk ekonom som jag träffat i Ho Chi Minh och som nu var i Hoi An samtidigt, hyrde en motorcykel och tog en tur för att kolla in stranden redan första dagen. Det var nämligen lite väl varmt för sightseeing, nära 40 grader, och så fanns det ju som sagt inte så mycket att se heller.
Stranden var den längsta jag har sett, såg ut att sträcka sig ända in till Danang, den närmsta staden som det tar kanske 20 minuter att åka till med bil. Den del av stranden som vi tog oss till hade fullt med palmer som man kunde söka skugga under, något som verkligen behövdes... Det var verkligen extremt varmt!!! Och sanden var stekhet - brände mina fotsulor ordentligt när jag skulle springa de tio meterna ner till vattnet. Vattnet var för övrigt också jättehärligt. Det var alldeles klart och lugnt och måste ha varit ungefär kroppstempererat för man kunde inte känna att man hade vatten runtomkring sig. Som att simma i vakuum!
 |
| En båt! |
I övrigt var det en ganska kommersiell sträcka strand, med många identiska lunchrestauranger och solstolar som man får betala för (eller får använda gratis om man lovar att äta lunch på restaurangen de hör till). Och många kvinnor som gick omkring och ville sälja armband, solglasögon, tigerbalsam m.m. Men ärligt talat gjorde det inte mig så mycket för allt annat var så bra. Och man kunde verkligen bada där, simma runt i en timme om man så skulle vilja, till skillnad från på Bali/Nusa Lembongan där det var antingen stenbotten, för stora vågor eller fullt med båtar. Och det bästa med stranden var nog nästan att det på eftermiddagarna kryllade av Hoi An-bor där! Inte bara turister som hänger på stranden alltså, det gillade jag. Jag trivdes således bra där och stannade därför en vecka! Så efter att G åkt vidare efter bara två dagar så hyrde jag istället en cykel för att cykla till stranden varje dag. Det tog kanske 30 minuter men det gjorde inte så mycket för det var en vacker sträcka bland annat genom risfält. Och jäklar vilken tur jag hade med vädret alltså!
 |
| Påväg hem efter en dag på stranden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar