Utflykt till Agios Nikolaos

Här följer ytterligare en gammal text, skriven för så mycket som en månad sedan!

Idag hyrde vi en bil och åkte på utflykt till en stad som heter Agios Nikolaos. Jag hade hört att det är en mysig stad på sommaren, men i övrigt en ganska trist stad... Ingen heldagsutflykt med andra ord. Så vi bestämde oss för att åka upp på lite bergsvägar och se om vi kunde hitta nån mysig by eller liknande. Vi hittade ett gammalt träd, lite snö, en massa moln, en häftig platå, väderkvarnar och grottan där Zeus föddes.

Hehehe, svårt att fota i typ kolmörker men här är en skakig och brusig bild! Vi var helt ensamma i grottan där det fanns en stalagmit som är formad som en tutte och tydligen ammade Zeus den när han var en liten pojke. Tyvärr har jag ingen bild på den för vi hittade den inte, antar att det krävs mer fantasi än vad jag besitter för att se tuttlikheten.

Gammalt träd.

C & E med vår lilla bil.

Lasithi-platån och snötäckta berg i bakgrunden. Platån ligger på 800 m.ö.h. och hela ytan på 11x6 km används till odling.

Det är fullt av väderkvarnar på platån, men tyvärr hade de inte satt upp "seglen" ännu för säsongen, hade nog sett ännu häftigare ut då!

Bland molnen.

Bland molnen fortfarande.

Bergsgetter :)

Vi åkte vidare till Agios Nikolaos, och nog stämde det att det inte var den roligaste staden. Lite mysigare än Heraklion kanske, men på gränsen. De små trevliga restaurangerna med grekisk mat som det tipsades om i guideböckerna var alla stängda... Så jag förstår vad folk menar med att staden är bättre på sommaren. Det fanns inte många sevärdheter - stadens enda (?) är en liten sjö. Och ja, den var verkligen liten. Skulle definitivt inte kalla den för en sjö, snarare damm. Men den var förbunden med havet, så det kanske snarare var en bukt? Äh, vi kan strunta i nomenklaturen - det var i alla fall en fin liten sjö/damm/bukt. Vi gick vidare till hamnen och den lilla lilla stranden, och satte oss på en taverna. Där beställde vi (återigen) in meze - alltså blandade smårätter (jämför tapas). Gratinerad saganaki (en av alla grekiska ostar!), aubergineröra, linsröra, sallad, bröd... Den här gången beställde vi faktiskt inte alldeles för mycket mat, men lite mer än lagom mätta blev vi nog.

Sjön i Agios Nikolaos

Den lilla lilla sjön...

Fredagen som hade allt

Fredagen var en dag som innehöll både panik och adrenalin såväl som solsken och bläckfiskar.

Dagen började som vanligt med en timmes promenad till sjukhuset (en start på dagen som jag verkligen gillar, samtidigt som jag är väldigt glad att jag slipper det i vardagen i Sverige). På plats på hematologen där jag varit de två senaste veckorna började det bra, precis som vanligt där. Läkarna pratar gärna engelska och involverar bra, till skillnad från där jag varit tidigare (skriver mer om det i ett annat inlägg!). Efter bara ett par timmar meddelade dock läkarna jag gick med att de skulle åka till Aten respektive gå till labbet och forska snart, så jag fick gå hem om jag ville, alternativt hitta någon annan att gå med. Fredagslugnet på avdelningen resulterade dock i att det inte fanns någon annan som hade något att göra heller, så jag fick mer eller mindre motvilligt gå därifrån.

Jag och F passade då på att åka ned på stan för att äta lunch och skaffa ett nytt busskort till mig. Vi gick av bussen, hittade ett ställe stt käka på men eftersom klockan bara var ca 11 så bestämde vi att vi fixar busskortet först. Utanför busskontoret skulle jag plocka fram plånboken, funderade om jag hade lagt den i jackfickan eller i ryggsäcken, men insåg till min förskräckelse att jag ju hade hållit den i handen hela tiden men nu var den inte i min hand!! Kände fort efter i alla fickor och grävde i ryggsäcken, men jag visste redan att den inte var där. Så antagligen låg den kvar på bussen. Jag har aldrig glömt plånbok eller telefon nånstans, jag är jättenoga med att alltid kolla på sätet innan jag går av. Vad gör man? Jag bestämde mig för att i alla fall inte ge upp så lätt, utan jag sa till F att vänta på mig där och sen gav jag mig iväg på en språngmarsch ned till hamnen, som jag trodde kunde vara bussens ändhållplats. Eller det var den enda möjliga ändhållplatsen jag skulle ha en chans att hinna till, för bussen tar en liten omväg när den ska dit och jag kunde springa i nedförsbacke hela vägen. Så jag sprang.

Hann tänka rätt mycket, typ var fan har jag telefonnumret till att spärra bankkorten, vad kostar det att fixa ett nytt körkort, var har jag mitt reservbankkort, hur ska jag betala allt resten av resan, jag kanske får föra över pengar till C & E för att kunna ta ut kontanter eller kan man skicka ett bankkort från Sverige? Hann också tänka att det här är ju meningslöst, bussen kommer redan ha åkt därifrån och om inte - hur ska jag hitta rätt buss, och om jag gör det så kommer ju ändå inte plånboken vara kvar där, nej det är kört, jag vänder om.

Men jag fortsatte, och det stod tre bussar parkerade på stationen och fler som stod vid själva hållplatserna. Av de parkerade så var det ingen chaufför i två av dem men i den tredje var det en chaufför så jag gick dit och han lät mig gå in och titta. Jag tyckte mig svagt känna igen honom men trodde det var från att han har kört morgonbussen från Ammoudara några gånger. Men där hade jag nog fel för på golvet bredvid sätet jag satt på så ligger en plånbok, min plånbok! Så fort jag går ut från bussen så åker den iväg - hade jag väntat 10 sekunder till innan jag bestämde mig för att börja springa, eller hade jag kollat i nån annan buss först så hade det ju varit kört.

Alltså herregud. Det där händer ju bara inte. Glömmer man en plånbok på en buss och kommer på det 5-10 minuter senare så borde det väl inte vara möjligt att få tillbaka den? Nej det är omöjligt.

Det bästa är att till mitt busskort så tog de ett foto av mig, och på den bilden är jag fortfarande helt rödflammig och svettigt blank i ansiktet efter springturen och ser alldeles galen ut med adrenalinstinnt uppspärrade ögon...

Ja, sen var det bara att fira plånbokens återkomst resten av dagen - en Mythos till lunchen på stan, sen flera timmar i bikini på balkongen, och avslutningsvis åkte vi in till stan och åt en av de bästa middagarna jag har ätit sen jag kom hit. Skaldjursspagetti och världens godaste grillade bläckfisk! Mat plus vin, och inklusive dessert (och raki såklart, denna vedervärdiga dryck som alltid serveras efter maten här) gick dessutom inte på mer än 13,5 € per person!

Internmedicin

Mina önskeplaceringar denna termin var ju endokrinologi, hematologi, kardiologi och akutmedicin. Utöver det behöver vi ha fyra veckor på ortopeden, något som är så långt ifrån mina intresseområden som man kan komma. Eller kanske inte riktigt, för jag tycker det är roligt med ledstatus och muskelfunktion och sånt där mer fysioterapeutigt, men trauman och operationer skippar jag helst. Jag hade i alla fall tur som fick alla mina önskeplaceringar inom internmedicinska fältet! Dessvärre fick jag i sista stund beskedet att endokrinologiavdelningen inte kunde ta emot mig, pga personalbrist (tror att jag har skrivit om det tidigare). Istället fick jag önska valfri annan specialitet, som förslag gavs lungmedicin, onkologi, reumatologi och allmän internmedicin. För mig stod då valet mellan de två sista och till slut föll det på allmän internmedicin eftersom jag ju ska jobba på sådan avdelning till sommaren (sannolikt, jag vågar fortfarande inte säga att det är säkert).

Det var stor skillnad på internmedicin jämfört med kardiologiavdelningen. Det verkade något mer organiserat för de hade morgonmöten/avrapportering varje morgon med alla läkare och alla studenter, följt av sittrond med läkarna inom ett visst team. Dessvärre var en bråkdel av detta på engelska... Som tur var så fick man en lista över alla inlagda patienter och tack vare att jag nu har lärt mig att uttyda de grekiska bokstäverna väldigt bra och att många medicinska ord är från just grekiskan så lyckades jag ofta dechiffrera patienternas sjukdomar/inläggningsorsak. Ofta användes dock förkortningar och det var ju inte särskilt lätt att förstå alla gånger men genom att fråga grekiska studenter så lyckades jag successivt skapa en egen ordlista.

Trots det till synes välorganiserade arbetssättet så var läkarna på internmedicin minst lika stressade som de på kardiologen. Det berodde nog dels på att det nästan alltid var överbeläggningar och dels på att läkarna här har så otroligt många fler sysslor än vad läkare hemma har. Exempel på det är att typ allt dokumenteras/beställs på papper för hand, och det som ändå görs på datorn behöver ändå överföras till pappersjournalen, som jag redan har skrivit lite om. Papper försvinner såklart ibland, och då kan man behöva leta i en timme - inte konstigt att det är stressande. Och läkare måste ofta hjälpa till med venprovtagning och EKG för sjuksköterskorna är väldigt underbemannade (och egentligen verkar de uppgifterna inte ens vara specifikt sjuksköterskornas här). Och när man tar t.ex. artärblodgas så behöver man själv springa upp en trappa till närmsta analysmanick, istället för att som hemma lämna det till en sjuksköterska som tar hand om resten. Och röntgenbilder (åtminstone lungröntgen) verkar, om jag har förstått det rätt, tolkas av avdelningsläkaren istället för en radiolog som hemma.

Efter de där mötena på morgonen så är det tid för respektive läkare att träffa sina patienter, kolla hur de mår, granska svaren från blodproverna, ev. ta EKG, blodgas eller göra fysisk undersökning och allt annat som hör vanligt avdelningsarbete till. Oftast har de dock bara ca 1,5-2 h på sig till det, för kl 11 eller 12 är det dags för den stora ronden. Alltså verkligen skitstor. Man skulle träffa ungefär 20 patienter, och det var en professor tillika överläkare, ca 5 ST-läkare, och 10-15 studenter. Det brukade hålla på i typ 3 timmar. Man förblir alltså utan lunch fram till ca kl 14-15. Och därefter är det ju bara för läkarna att jobba järnet för de slutar egentligen vid 16 tror jag. Om de inte har jour för då slutar de ibland inte förrän 16 dagen därpå. Så ja, det är väl ungefär så som ST-läkarnas situation ser ut. Nämnas bör även det faktum att de som sagt tjänar knappt 10 000 kr/mån + jourtillägg på ca 2-3000 kr, men jourtillägget har inte betalats ut sen i december pga Greklands ekonomiska situation. Kan vara värt att minnas nu när regeringen planerar att spara in på just sjukvården (bland annat, såklart).

Som ni kanske förstår av ovan beskrivning så fanns det inte så mycket för mig att göra där. Timmarna innan ronden fick jag ibland ta en artärblodgas, ekg eller med lite tur vara med och diskutera några patienter. Men oftast var läkarna så stressade att de inte hann förklara nånting för mig. Sen på den långa ronden så togs ungefär var femte patient på engelska - eller ja, en kort sammanfattning på engelska men alla diskussioner fördes på grekiska så jag missade ju alla resonemang. Några intressanta fall vi hade (dvs de fall som var nåt annat än alla lunginflammationer, hjärtsvikt, KOL och njursvikt) var bl.a. amyloidos i hjärtat, rhabdomyolys hos 16-åring, endokardit som gett upphov till septisk emboli i a. mesenterica sup., en konstig okänd autoimmun sjukdom... Ursäkta det medicinska fackspråket.

Då och då slängdes frågor ut till oss studenter, ofta riktat till en specifik person och ofta var det då till oss utbytesstudenter (vi var tre stycken där). Man kan ju säga såhär, att det var inte särskilt PBL-iga frågor utan snarare av typen: Nämn 5 orsaker till hyponatremi! Vad kallas de olika grupperna av antiarytmiska läkemedel och ge ett exempel från varje grupp. Vad står minnesramsan HUSK MIDAS för? Vilka olika index för pneumoni finns och vilka faktorer ingår i dem? Om man då börjar resonera sig fram till svaren, vilket är det sätt som min hjärna funkar på, så blir man snabbt avbruten och frågan går vidare till nån annan. Här är det utantillkunskap som betyder nåt. De grekiska studenterna kunde det i alla fall väldigt bra. Och jag kunde svara tillfredsställande på i alla fall en fråga, den om antiarytmika, för arytmier är en av få grejer jag har hunnit plugga den här terminen! Jag lärde mig ändå ganska mycket på de där utfrågningarna, eller snarare, jag har många anteckningar på det men jag har som sagt väldigt svårt att lära mig saker utantill på det sättet. Professorn gillade också att ge oss utbytesstudenter lite hemläxa, så jag fick ett antal reviewartiklar att läsa och sedan sammanfatta inför studenterna dagen därpå. Även om hen ofta glömde bort att jag skulle hålla en presentation så var det ju ändå givande att tvingas till att sätta sig in i något medicinskt problem på djupet.

Jag var förresten med en dag på mottagningen på internmedicin också och det var professorn/överläkaren som höll i den. Det var en infektionsmottagning, dvs ofta var det kroniska/långvariga infektioner eller uppföljningsbesök för patienter som varit inlagda på avdelningen för t.ex. pneumoni (lunginflammation). Kan verka ganska intressant. Men det var det inte. Det mest intressanta här var det faktum att det var en professor, alltså en extremt specialiserad och kvalificerad individ, som höll i en mottagning där de flesta patienter hade tillstånd som i Sverige sköts i primärvården (vad jag vet), t.ex. återkommande urinvägsinfektion och vaginal candida (svamp).

Och det var ungefär det som var mina intryck från internmedicin!

Det regnade lera

Kreta har i dagarna upplevt ett sjukt coolt väderfenomen. För kretianerna var det väl inte jättespeciellt, för det händer tydligen lite då och då. De är väl snarare sjukt trötta på det skulle jag tro.

När vi gick till sjukhuset här om dagen observerade vi att alla bilar här i Ammoudara var täckta med lera - det såg nästan ut som att det hade regnat lera. Men sånt kan väl inte hända?! Hur skulle det gå till liksom? F tyckte det verkade bibliskt. Nej, det måste finnas nån annan förklaring. Kanske hade det bara blåst upp sand från stranden här nedanför? Senare visade det sig dock att varenda bil i staden var lertäckt. Vi blev riktigt fascinerade och kunde verkligen inte komma på nån förklaring. 

När vi gick hem på eftermiddagen var det varmaste vädret det har varit sedan jag kom hit, 23 °C, fuktigt och soligt. Men det var omöjligt att säga om himlen var blå eller grå! Det var så jämn färg över hela himlen, och jag var egentligen ganska säker på att det var ett jämngrått molntäcke men solen lyste ju! Var det soldis? Nej, det var för tjockt för att vara det, man såg knappt bergen! Var det dimma? Nej, det var alldeles för högt upp för att vara det... Smog? Nej, Kreta är inte en särskilt industrität ö, så sannolikt inte smog.

På kvällen fick vi sen förklaringen, och faktum var att det faktiskt hade regnat lera!! E sa att vår hyresvärd hade berättat för honom att det var en sandstorm från Sahara som hade blåst hit. Så det var små små sand/dammpartiklar som bildade den konstiga dimman, och den varma temperaturen berodde säkert också på de afrikanska varma vindarna. Sen när det regnade på natten så följde ju dammpartiklarna med ned och det regnade helt enkelt lera! Så himla coolt. Att sand kan blåsa hit ända från Sahara! Hur skriver man ut det i väderprognosen förresten? F föreslog ett grått moln som det droppar bruna kluttar från...

Grekisk akutmottagning

Jag avslutade min kardiologiplacering med två dagar på akutmottagningen. Jag hade sett fram emot det väldigt mycket, dels för att när jag har varit på akuten hemma i Sverige så har det oftast varit då som jag har lärt mig mest eftersom man får se själva diagnostikprocessen. Men jag har också sett fram emot det för att jag har förstått att akuten är väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. Massor av patienter, inget triage (alltså sköterskor som baserat på symptom och vitalparametrar t.ex. blodtryck, antal andetag/minut, puls sorterar in patienterna i olika kategorier efter hur snabbt de bör få träffa en läkare), flera patienter i samma undersökningsrum... Anledningarna till att det ser ut så är att det inte finns någon fungerande primärvård här, utan akutmottagningen är i praktiken den enda vägen in till sjukvården. Hit kommer alltså patienter med förkylning och nageltrång, eller för att göra en allmän hälsoundersökning (det senare gäller dock framför allt pensionerade professorer), men även alla mängder av trafikolyckor som sker här (liknar trafiken i Asien ganska mycket, bara det att i Asien använde de hjälm på motorcyklar oftare än de gör här...). Och de har som sagt inget triage, utan istället en allmänläkare som tittar på patienten lite fort och bestämmer om hen ska till kardiologi, internmedicin, kirurgi, ortopedi etc. Vilket kan bli väldigt fel eftersom det ju inte alltid går att bedöma om exempelvis en bröstsmärta/magsmärta är orsakad av hjärtat, lungorna, magsäcken eller nåt annat organ, innan man har tagit prover och gjort många undersökningar. Alltså kan patienterna komma att skickas mellan olika läkare eller hamna hos någon som inte är kompetent att hantera patientens problem, eller så är läkaren för inställd på att det är det organet som hen är specialiserad på som är orsaken, att den faktiska diagnosen missas/fördröjs.

När jag kom till akuten så visade det sig dock att det var två lugna dagar. Extremt lugna... Åtminstone för kardiologen. Ena dagen hade vi mellan 8.30-14.00 enbart 6 patienter - andra dagen så lite som 3... Med andra ord lärde jag mig i princip ingenting där heller, så det speglar ju hela min kardiologplacering ganska väl. Jag fick dock ta lite venprover och prova att sätta pvk (perifer venkateter, alltså en "nål" i t.ex. armvecket som man kopplar dropp till), men råkade perforera venen vid pvk-sättandet. Men nu vet jag i alla fall att man ska dra tillbaka själva kanylen innan man trycker in hela katetern i kärlet, haha! Så nästa gång klarar jag det nog. 

Jag ska faktiskt ha två veckors akutplacering också! Så hoppas jag får se mer då. Spännande att se hur den placeringen blir för här i Heraklion har de ett konstigt system där ena sjukhuset har öppen akutmottagningen varannan dag och det andra sjukhuset varannan dag. Där jag är, på universitetssjukhuset, är det alltså bara möjligt att vara på praktiken varannan dag! Men jag antar att jag får gå helgpass också så får jag ihop tillräckligt med dagar tror jag. Konstigt system dock, hur ska patienterna veta vilket sjukhus de ska åka till om de bryter benet? Jag frågade en läkare, hen sa att "Det vet man! Och så säger de det på radion.".

Arbetsprov och Läkemedelsverket

Börjar med att be om ursäkt för att inläggen här kommer lite väl glest för att det ska vara okej! Jag har några inlägg på lager, och många bilder, så förhoppningsvis kommer jag ikapp snart. Börjar här med ett inlägg som började skrivas för flera veckor sen, min sista vecka på kardiologen...

Sista veckan på kardiologen tyckte läkaren som är ansvarig för min placering att jag hade lärt mig tillräckligt för att få se mottagningen och akuten! Som att jag lärt mig nåt på avdelningen...? Njaa... Och inte har jag haft samvete att gå och plugga istället. Eller okej, jag har gått vid lunch varje dag i princip, och lunch här innebär kanske kl 14. Så det är ju tidigare än jag brukar sluta praktiken hemma. Men det har ändå inte blivit så mycket plugg gjort, kanske för att det finns så mycket annat man vill göra här? T.ex. sitta på balkongen och titta på solnedgången. Eller gå ned till stranden. Eller promenera bland olivträden. Eller gå på stan. Eller äta.

Hur som helst så fick jag följa med en ST-läkare till mottagningen. Vissa grejer förklarade hon på engelska, men det mesta inte, trots att jag försökte fråga. Så det var svårt att hänga med på vad som hände, vad det var för patienter o.s.v. Jag fick lyssna på några hjärtan och hjärtvsiktslungor, titta på några EKG:n och lyckades misslyckas (hehehe) med att mäta ett blodtryck med automatisk blodtrycksmätare... Jag fattar inte att de envisas med att använda de där automatiska mätarna - de är mycket krångligare än att mäta manuellt, och dessutom inte alls lika tillförlitliga! 

Så nästa dag gick jag istället till arbetsproven. Där hade jag en läkare som förklarade lite mer i alla fall, så jag har lärt mig lite om arbetsprov. Men det blir rätt segt att sitta och titta på när folk går på löpband en hel dag... Ja, de har löpband här. I Sverige har vi motionscyklar. För er som inte är läkare/läkarstudenter etc., så är arbetsprov en undersökning som man gör för att utreda t.ex. angina/kärlkramp, dvs bröstsmärta vid fysisk ansträngning orsakat av förträngningar i hjärtats kranskärl. 

Jag frågade läkaren där om fördelarna/nackdelarna med löpband kontra motionscykel. Han var helt övertygad om att löpband är bättre för på cykel kan man inte styra arbetsnivån eftersom patienten ju kan cykla långsammare än vad tanken är (man vill ju ha en standardiserad ansträngningsnivå så att säga), medan på löpband går det inte att gå långsammare för då trillar man ju av bandet... En god poäng, och det var påväg att hända för flera patienter - sköterskan fick stå där och ta emot när de nästan ramlade! Jag tänkte ändå att det finns säkert något bra skäl till att vi använder cykel i Sverige, om inte annat för att fler ska kunna genomföra det (dvs även om man t.ex. har svårt att gå pga kanske fönstertittarsjuka eller ledbesvär). Dessutom så borde det ju på ett sätt bli mer standardiserat med cykel eftersom då påverkar inte t.ex. patientens vikt ansträngningsgraden som jag tror att det gör på löpband. Jag tog upp det med mina svenska kamrater här nere också, och de instämde i mina tankar kring fördelarna med cykel, och vi kom även fram till att cyklarna mäter hur många varv man trampar per minut, och säger ifrån om man inte håller hastigheten. Dvs, en patient som inte orkar längre men ändå envisas med att fortsätta (jag vet inte hur ofta det händer, men jag skulle nog vara en av dem) skulle inte behöva trilla av löpbandet som här, utan skulle istället bara bli tillsagd att öka och klarar man det inte så avbryts testet utan att någon kommer till skada. 3-0 till cykeln skulle jag alltså vilja påstå.

En intressant grej med det här är dock hur jag automatiskt tänkte att en skillnad mellan hur något görs här i Grekland och hur det görs i Sverige alltid beror på att vi är bättre i Sverige. Jag har kommit på mig själv med dessa tankar flera gånger, och jag minns att jag tänkte likadant när jag var i Indonesien. När jag sedan har kollat upp det så stämmer det ibland att det finns mer evidens för det vi gör i Sverige, och att de inte har samma här kan ju bero på många saker - ekonomi, byråkrati/lagar, korruption...  Eller så beror skillnaderna på nåt så enkelt som att antibiotikaresistens är vanligare här, och således behövs andra antibiotika här än hemma. Ofta är det dessutom två evidensmässigt likvärdiga metoder/läkemedel/vad-det-nu-handlar-om och skälen till skillnaderna är sannolikt antingen slump, tradition, eller t.ex. var läkemedelsföretagen har valt att göra mest reklam. Jag tror också att det kan gå olika snabbt att införa nya läkemedel i olika länder - på gott och ont, för det kan ju vara bra att göra stora kliniska prövningar och försöka kartlägga alla biverkningar, såsom Läkemedelsverket gör, men ibland innebär ju det att det tar alldeles för lång tid innan ett nytt läkemedel införs och många patienter får lida i "onödan". (Observera att jag inte har en aning om hur Greklands motsvarighet till Läkemedelsverket fungerar, så det här är bara en allmän reflektion, inte en jämförelse mellan Grekland och Sverige!)

Kardiologidrömmar

Jag tror jag har pluggat för mycket kardiologi nu. Jag har drömt två gånger nu att jag blev sjuk i hjärtkärlsjukdom. I första drömmen fick jag ventrikelflimmer men ingen ville göra HLR på mig så jag fick försöka göra det på mig själv. Sen vaknade jag så jag vet inte om jag överlevde eller ej... Antagligen gjorde jag inte det.

Andra gången var nu inatt. Då drömde jag att jag fick svar på min cervixcancer-screening men det patologiska de hade hittat var inte cellförändringar på cervix utan (på något outgrundligt sätt...) hade de hittat ett thorakalt aortaaneurysm och två olika klaffel - jag tror det var aortastenos och mitralisinsufficiens. Så de skulle tydligen göra en ekokardiografi för att ta reda på om det var en gammal hjärtinfarkt som hade orsakat ruptur av chordae tendinae och därmed mitralisinsufficiensen... De sa att det inte var bråttom i alla fall, utan jag fick en tid när jag hade kommit hem från Grekland. Sen vaknade jag så jag vet inte hur det gick med det där heller. Hur som helst förstår jag inte riktigt utredningsgången i den drömmen, men man ska väl vara glad att de hittade det på screening innan jag fick några symptom i alla fall?!

Getmjölk och veganost

Jag har testat getmjölk! Det smakade exakt som chèvre fast i flytande form. Så otroligt coolt! Jag gillar verkligen att vara här och testa alla roliga maträtter och råvaror. Det är verkligen ostarnas ö! Så det blir inte mycket veganskt för mig här... Däremot är ju påläggsosten vidrig här - smakar bara plast typ, och kostar lika mycket som ost hemma. Hemma har jag ätit en vegansk påläggsost som var jättegod, men tyvärr snordyr. Det visade sig nu att den osten är från Grekland! Så jag har hittat en butik som säljer den här - då kan jag äta god ost som pålägg samtidigt som den i det här landet (till skillnad från i Sverige alltså) kostar ungefär hälften så mycket som animalisk ost! Världens win-win situation.

På min ostprovarlista har jag skrivit upp ca 12 provade ostsorter. Vi har varit här i 4 veckor, så det blir 3 nya sorter i veckan. Jag tror inte jag kommer hålla samma takt hela tiden men jag kanske kan komma upp i det dubbla?!

En uppdatering tre veckor in

Internet är fortfarande inte bra i våra lägenheter. De lovade redan när vi flyttade in att det skulle fixas, men det har inte gjorts än. De skulle tydligen bara sätta upp en extra antenn, så det skulle inte vara krångligt, sa vår hyresvärd. Sen berättade hon att hon skulle gifta sig snart, och därför hade mycket att styra med och var lite stressad. Så när det inte blev fixat med internet under första veckan så accepterade vi det. Sen var det bröllop - och därefter var det såklart bröllopsresa i en vecka! Då var bara hyresvärdens mor och far kvar här, och de kan inte engelska. Inget blev gjort på den veckan, men nu har det gått ytterligare en vecka sedan hon kom hem!

Nu har vi fått höra att på måndag ska det ordnas, så det är väl bara att hålla tummarna att det stämmer den här gången. Annars kommer vi kräva hyresreduktion på nästa hyra, för nu har det gått nästan en månad så nu är det dags att betala nästa hyra. En månad!! Förstår ni? Helt galet. Jag är redan klar med min kardiologiplacering och börjar internmedicin imorgon. Måste kommer ihåg att maila dem Erasmusansvariga där hemma och berätta det - det var nämligen tänkt att jag skulle ha endokrinologi men de sa i sista stund att de inte kan ta emot studenter pga personalbrist, så då fick en "nödlösning" bli internmedicin. Hoppas inte det blir nåt strul med att tillgodoräkna sig det, men det borde det verkligen inte bli!

Men strunt i strulet - jag är superglad ändå för här är det vår (nästan 20 grader!) och på tisdag kommer min älskling ner hit och bor här med mig i nästan en hel månad! Så fantastiskt att få bo ihop i ett annat land, åka på utflykter ihop, äta på tavernor ihop, promenera på stranden ihop, sitta och titta på de vackra solnedgångarna ihop...

Karneval

Förra helgen var det värsta karnevalhelgen på Kreta! På lördagen var det karneval med parad här i Heraklion, och på söndagen dito i Rethymnon. Jag är nog inte så mycket för parader insåg jag, för jag tröttnade efter 5 minuter, men det är ändå kul med ballonger, konfetti och serpentiner - det kan jag inte förneka! Och alla glada människor :) Heraklionparaden dominerades av barn, medan Rethymnonparaden (som var mycket mycket större - den största i Grekland sa någon) mest bestod av fulla unga vuxna... Alltså riktigt fulla. De hade nog jäkligt roligt, men ärligt talat, hur kan någon tycka att det är roligt att titta på?! Det kanske är någon slags satir eller så som vi inte förstår, men i våra ögon såg det bara ut som flera tusentals utklädda, stupfulla människor som hoppar runt, skriker och visslar i visselpipor helt hejdlöst...

Rethymnon, som ligger ca 1 h bussresa härifrån, var en jättemysig liten stad - åtminstone i de äldre delarna av staden. Synd att vi inte bor där istället för i Heraklion...

Här är bilder från Heraklion:

 

Och här är bilder från Rethymnon:

Burgers & beer

I fredags var vi inne i stan och käkade burgare och drack öl på Beer o' clock (finns det nån stad som inte har ett ställe som heter så?!). Det var jag, E, C och två andra svenskar från KI som också är Erasmus här. Den vegetariska burgaren var helt okej, ingen höjdare - men den hade en stor skiva halloumi så jag var nöjd ändå. Köttburgarna däremot verkade bra, de hade väldigt många olika varianter i olika prisklasser - de billigaste för 5 €.

Det bästa var dock att de hade många sorters öl för överkomliga priser. En hel sida med grekiska öl - och då menar jag inte Mythos (även om den är rätt okej också, i alla fall när man sitter på stranden i solen, se bild nedan...). Det var alltså lite roligare öl än så, många grekiska ale från mikrobryggerier. Den jag provade var överraskande god! Kul ställe, dit ska jag definitivt gå tillbaka.

Firar solen och värmen med en Mythos på stranden!

Kardiologen

Den här veckan har verkligen gått fort! I måndags var vi lediga från praktiken, för det var sista dagen innan fastan som pågår fram till den ortodoxa påsken. Den infaller en vecka efter den protestantiska (?) påsken (alltså den påsk vi firar hemma, syftar jag på). Då är vi för övrigt också lediga från torsdagen t.o.m måndagen så om det är någon som känner för att komma hit och hälsa på så skulle det passa perfekt då :)

I tisdags var min första dag på kardiologavdelningen, det var då jag träffade professor Vardas. Jag träffade också massor av grekiska läkarstudenter som hjälper mig att förstå en del saker som läkarna inte hinner förklara. Det finns t.o.m en student som kan svenska! Det är ganska vanligt att läkare här åker till norra Europa för att göra ST eller bara för att jobba. Det har väl att göra med att man tjänar typ 3-4 ggr så mycket som ST i Sverige jämfört med i Grekland. Levnadskostnaderna är väl visserligen lite högre också, men inte SÅ mycket! Det kan ju också ha att göra med att vården är lite mer välorganiserad i t.ex. Sverige... Mina intryck är att det är så, och flera läkare har sagt att allt är extremt oorganiserat och kaotiskt här, så det kan nog stämma. Vi brukar ju klaga på att läkare har mycket pappersarbete/administrativa uppgifter i Sverige - men inte jämfört mes här! Alltså pappersjournaler... En sån extrem oordning det är på papprena. Och dubbel/trippeldokumentation. Och journaler som är spårlöst borta - händer hela tiden! Tänk en patient på kardiologen som tar kanske 15 EKG under sin sjukhusvistelse. De sparas inte elektroniskt utan finns bara i pappersform. Ligger helt oordnat i patientens mapp, tar flera minuter att hitta det EKG man letar efter. De bleknar, får handspritsfläckar, rivs sönder, försvinner. Sen när patienten åker hem ska hen ha kopior på varenda jäkla papper! Plus att det såklart sparas på sjukhuset (vilka arkiv de måste ha!). Det mest häpnadsväckande i detta är att det är nog såhär det ser ut i större delen av världen.

Sen när det kommer till hygien... Handsprit finns i mycket mindre utsträckning än i Indonesien, och används enbart efter patientkontakt, inte före. Eller ja, man tar en skvätt handsprit efter att ha lyssnat på tre patienters hjärtan och lungor. Eller efter att man har satt en CVK eller på annat sätt kommit i kontakt med kroppsvätskor. Förresten, vid CVK-sättandet som jag såg förra veckan, tror jag inte att händerna tvättades och spritades innan (med reservation för att jag missade när det skedde) och sen togs sterila handskar på. Läkaren hade då i alla fall tagit av sig sin rock och stetoskop, men hade kvar tygarmband på handleden, med trådar som hängde ned i sterilområdet... Alltså, usch! Ska bli intressant att se hur det funkar på mottagning (om jag lyckas ta mig dit nån gång...) och på operation sen.

På kardiologavdelningen finns det inte mycket för mig att göra. Jag försöker förstå vad patienterna är inlagda för, jag kollar provsvar, läkemedel och EKG. Men det är svårt att få återkoppling på mina tankar för antingen förstår inte läkaren vad jag menar, eller så hinner de inte förklara. Bra att studenterna finns som sagt, där kan jag få lite hjälp åtminstone! Jag missar ju dock helt alla kliniska diskussioner eftersom de sker på grekiska, och när jag får det återberättat för mig så berättar de bara vad de slutligen kom fram till. Jag tror att om jag bara ligger på lite mer, tjatar på dem att berätta allt för mig, så kanske jag lär mig mer. Men det tar energi att vara så på...

Jag har i alla fall förstått att på morgonen när alla prover ska tas så är det fritt fram att hjälpa till. Så det är väl ungefär det jag har gjort såhär långt. Men det är ärligt talat bra att få öva på det, jag är inte särskilt erfaren vad gäller sådant, och det måste man ju kunna även som läkare. Min förhoppning är att jag även ska kunna få vara med att sätta PVK!

President of European Society of Cardiology

Idag hade jag min första dag på kardiologavdelningen (förra veckan var jag ju på HIA/CCU), och det är också här som alla grekiska femteårsstudenter har sin kardiologiplacering. Jag fick följa med en ST-läkare i kardiologi som var helt okej på engelska - inte jättebra, men det gjorde ingenting för han ville gärna öva sin engelska så han pratade mycket. Det skilde sig med andra ord från förra veckan då jag hade en handledare som var bra på engelska men som bara pratade när jag frågade något explicit - "varför är den här patienten inlagd?" resulterade i "hjärtsvikt", sen behövdes 15 följdfrågor för att få en bild av patienten...

Hur som helst, jag berättar mer om placeringen senare, nu tänkte jag berätta om en händelse som inträffade på eftermiddagen. Jag hade inte ätit lunch trots att klockan var 15.30 (alltså greker!! Hur orkar ni egentligen?!). Jag och studenterna kom tillbaka från en föreläsning och de berättade för mig att avdelningen hade besök av en viss professor Vardas, som är bossen över ESC, European Society of Cardiology (jag kollade upp det där senare, och tydligen är han "ersatt" ganska nyligen, men alla kallar honom fortfarande för "president of ESC"). ESC är alltså de som tar fram europeiska riktlinjer för hur man ska behandla hjärtsjukdomar, och de har också ett antal kända vetenskapliga tidskrifter. Ganska stort att vara "president" över med andra ord. Exakt hur stort det är hade jag dock inte riktigt insett...

Prof. Vardas är kardiolog härifrån Heraklions universitetssjukhus, och kommer tydligen på besök till sin gamla arbetsplats någon gång i månaden. Han går då en rond till alla patienter på kardiologen - och alla läkare ska vara med. Även studenter placerade där får (måste?) vara med, men Vardas pratar aldrig med studenter fick jag höra. När vi kom dit, mitt i ronden, blev vi ändå introducerade för Vardas, och jag som icke-grek fick en egen presentation. Vardas fortsatte ändå på grekiska, men började titt som tätt prata engelska istället - och riktade sig då enbart till mig. Han som inte skulle prata med studenter! Han nöjde sig dock inte bara med att förklara för mig, utan höll upp en lungröntgenplåt (ja, de kör ju inte på digitala röntgenbilder här) och frågade om jag kunde beskriva vad jag såg där. Till historien hör alltså att det var typ 30 pers i rummet - studenter, ST-läkare, överläkare och så den eminente Vardas. Jag stod nu längst bak i klungan, men började beskriva att jag såg ett förstorat hjärta och infiltrat i lungorna, kanske lite pleuravätska också.

Kom hit, kom hit, ropade Vardas, annars kan du inte se ordentligt! Så jag fick tränga mig fram dit (lite rodnande, det här hade jag inte väntat mig) och pekade på hjärtats konturer och sa att det fyller upp mer än halva thorax. Ingen återkoppling på det, för det han ville höra var tydligen grunderna i tolkningen, alltså själva topografin. Var är aorta? Var är vena cava superior? Inferior? Var sitter tricuspidalisklaffen? ALLTSÅ HERREGUD, nu blev jag nervös. Inte för att få en fråga av ESC:s president, det tänkte jag knappt på, utan för att 30 pers lyssnade på mig. Aorta kunde jag, men resten? Inte en chans! Jag skrattade lite, chansade lite, försökte resonera, erkände att jag inte kunde. Hela tiden rodnade jag, flamsade, men försökte ändå prata med hög och stadig röst eftersom jag stod med ryggen vänd mot alla. Till slut fick jag hjälp, och nu vågar jag säga att jag har lärt mig topografin! Men det var ju lite av en pärs.

Det var dock inte slut där. För sen fick jag fler och fler frågor, bl.a.: vad är definitionen av förmaksflimmer? Jag är alltid skitdålig på att svara på frågor sådär när man inte får någon betänketid och folk iakttar en under tiden. Det är svårt även på svenska, men än värre är det på engelska. Jag tyckte ändå att jag lyckades svara okej bra, och även om jag fnissade som jag alltid gör när jag är det minsta nervös så stod jag ändå rak i ryggen och pratade med hyfsat hög och stadig röst även när jag sa att jag inte visste svaret.

Efter att jag fått mina frågor så började jag inse att jag var den enda som stod rak i ryggen och pratade med hög och tydlig röst. De läkare som presenterade patienterna sjönk ihop, häll ihop händerna, tittade ned i marken och viskade stammande fram några få ord om patienten. Det var då jag insåg vilken extrem auktoritet den här mannen, professor Vardas, har på den här avdelningen. Till och med den mest erfarna och självsäkra chefsöverläkaren betedde sig som om det var Gud som han pratade med. Då insåg jag också hur knäpp jag måste ha framstått som, som stod och babblade på, gissade hejvilt och gestikulerade som värsta italienaren...

I efterhand känns det ändå rätt coolt att ha fått genomgå ett läxförhör med en av de mest framstående läkarna i Europa!

Snö

Vet ni?! Häromdagen snöade det här på Kreta! Det hade jag verkligen inte väntat mig. Kallt var det också, bara ett par plusgrader. Det snöade inte mycket såklart. Men det ligger ju som sagt snö på bergen här, så vackert!!

Bara två dagar senare hade vindarna vänt och det var typ 15°C och sol. Vi promenerade utan jacka, med solglasögon. Avis?

Att äta som en grek

Jag hade föreställt mig Grekland som ett ganska köttigt land, där det mest äts lammgryta med rosmarin och salvia. Kanske lite fisk då och då, eftersom vi bor på en medelhavsö. Oliver och fetaost såklart, kanske i en klassisk sallad. Det kan ju jag äta i alla fall! Men inte kan man leva på sallad i tre månader?

Det visade sig att jag hade fel. Att äta vegetariskt på restaurang är lättare här än i Sverige! På kvällarna har jag ätit hemlagad mat men till lunch har jag köpt mat varje dag. Det finns en universitetscafeteria som serverar mat för 2,90€ inkl sallad, hur mycket bröd man vill, frukt eller efterrätt och en varmrätt där man brukar kunna välja mellan 3 alternativ. Minst ett av dessa har varit vegetariskt såhär långt! Jag har frågat några studenter som stod före mig i kön och de berättade att det är extremt sällan som det inte finns något veg att välja. I veckan har jag ätit: linssoppa, pasta med tomatsås, böngryta, grönsaksgryta, spenatpaj. Allt (förutom pastan) har varit mycket godare än vad man förväntar sig av en 25 kr-lunch.

Att laga egen mat som är grek-inspirerad har heller inte varit några problem. Aubergine, zucchini, oliver, tomat, lök, spenat, citron, fetaost, halloumi, bönor, grekisk yoghurt... Det finns så jag klarar mig med andra ord! Mina favoritbönor (stora vita bönor/limabönor/elefantbönor/butterbeans) är dessutom den allra vanligaste bönan här så jag är happyhappy! Har köpt ett gäng som jag ska koka, men än så länge har jag bara ätit dem på restaurang.

Min ugn är dock lite konstig - eller om det var så att vi köpte en dålig olivolja. För när jag använde ugnen häromdagen resulterade det i en rökfylld lägenhet, och det luktade typ bränt rengöringsmedel. Inför nästa användning gjorde jag rent ugnen, gallret och plåten men det blev ändå samma resultat. Den här gången såg det ut som att röken kom från plåten med potatis och olivolja... Kanske var det olivoljan som var orsaken? Läskigt isf, för det luktade mer kemikalier än stekos... Kanske borde testa en annan olivolja så jag inte blir förgiftad?

Det här med grekiska matvanor är intressant. De odlar ju mycket fina grönsaker här, och medelhavskost har ju visat sig vara nyttigt. Jag skulle dock vilja påstå att man måste definiera medelhavskost extremt tydligt för att kunna uttala sig så, för det jag har iakttagit här har verkligen inte varit det jag skulle beteckna som nyttigt. Tänk en skitstor donut till frukost, och till det en iskaffe med en massa socker. Några cigg på det. Sen är det lunch klockan 14-15, så för att klara dig till dess behövs många fett- och sockerdrypande bakverk som mellanmål (tänk baklava). Kanske lite vitt bröd och ost också. Söta skorpor går också bra. Middagen serveras normalt sett vid 21 på vardagar...

Nu har det börjat

Nu har jag redan hunnit vara två hela dagar på första VFU-platsen här på Kreta! ...tänkte jag säga. Men det stämmer inte riktigt, för hela dagar var verkligen att ta i.

Första dagen hade jag fått instruktioner att vara där 8.30, då skulle jag bli visad till kardiologkliniken av Erasmuskoordinatorn. Det där med att passa tider kan dock bli ett litet problem under det här utbytet kände jag på mig, för vi bor som sagt i en förort och måste byta buss en gång för att komma till sjukhuset/universitetet (de ligger på samma ställe, vilket är skönt!). Sammanlagt - om det klaffar med bytet - tar resan drygt 30 min. Bussen som kör sista biten, från stan till sjukhuset, går relativt ofta - problemet är att den första bussen som tar oss från Amoudara till Heraklion ska gå en gång i halvtimmen men är enligt uppgift inte så bra på att passa dessa tider. Så med lite otur så skulle man kunna missa en buss som kanske är lite för tidig, och sen behöva vänta på nästa, som kanske är något försenad - då kan man få vänta typ 45 minuter...

Jag vet inte om något sådant händer - men i teorin kan det ju det. Så den första dagen räknade jag hyfsat generöst med tid för att vara på den säkra sidan. Jag gick ut till bussen 07.17. Hade en himla tur och behövde bara vänta 5 minuter på bussen. Sen ytterligare 5 min vid bytet, så jag var framme strax innan kl 8. Vad ska jag nu göra i en halvtimme...? Jag tog tillfället till att försöka lära mig hitta i Medicinska fakultetens byggnad - med mitt usla lokalsinne lär jag behöva all tid jag kan få till det. 08.15 råkade jag få syn på koordinatorn som var på väg till sitt kontor, så jag gick och knackade på hos henne någon minut senare. Det visade sig dock att hon hade råkat säga fel - det var inte 8.30 utan 9 som gällde just på måndagar. Hon bjöd mig på en kaffe och koulouri och vi satt och pratade till strax innan 9. Då ringde hon för att kolla med sekreterarna på kardiologen om läkarna var där än - men nixpix, nu var det tydligen 9.30 som gällde. Med andra ord var bussen 07.22 en något för tidig buss för mig att ta...

Kardiologen, ja. Tre veckor ska jag vara här. Jag är för tillfället placerad på motsvarande HIA, hjärtintensiven, och patienterna jag möter är således där för t.ex. svåra akuta arytmier, akut hjärtsvikt, hjärtinfarkt, "hjärtobs" (idag var det en som tydligen hade fejkat bröstsmärta för att hen ville bli inlagd för att - om jag förstod det rätt - få ut pengar på försäkringen...). När jag börjar där vid ca kl 9 är det rond - helt på grekiska. Ibland kan jag lista ut vad patienterna ligger inne för, för läkarna använder engelska ord/förkortningar (med grekiskt uttal - vilket ju egentligen inte är jättekonstigt, vi gör ju likadant i Sverige). Ronden sker relativt mycket över patientens huvud, ibland står de t.o.m vända med ryggen mot patienten.

Därefter går min handledare ett varv till alla patienter igen för att fylla i pappersjournalen, t.ex. föra över provsvar från datorn till journalen, skriva för hand vilka läkemedel patienten ska ha idag, eventuellt ta anamnes om det är en ny patient, samt i ett fåtal fall undersöka patienten. Alltså, snacka om dubbelarbete (trippel?)! De har en sköterskejournal på papper, en läkarjournal på papper, samt alla labsvar etc. även i datorn. Vissa saker dokumenteras således på tre ställen. Sjukt onödigt och inte så patientsäkert, men jag får i alla fall en chans att fråga min handledare om patienterna. Så än så länge har jag ändå helt okej koll på patienterna vi har haft inne.

Jag har fått se ekokardiografi (för första gången faktiskt) och ett par coronarangiografier. Men det är ungefär det. Diskuterat några EKG:n med överläkare (och fått beröm!). I övrigt mest väntan... Precis som i Indonesien med andra ord. Min handledare springer fram och tillbaka och verkar jättestressad i några timmar, sen sitter han och gör ingenting i några timmar - precis som i Indonesien! När väntan blir alltför jobbig för mig går jag hem. Eller - igår gick vi och fixade lite papper, sen handlade vi (jag har skaffat ett Carrefour-kort förresten - undrar vad jag ska med det till?!) och promenerade hem. Idag satte jag mig på universitetsbiblioteket efter praktiken och läste om hjärtats elektrofysiologi - shit vad jag har glömt mycket! Det kanske är bra att det blir ganska korta dagar här, då får jag mycket tid att läsa...

Sen sällskapade jag i mörkret med alla läskiga, farliga, blodtörstiga vildhundar till busshållplatsen.

Långpromenad i sol

Igår frös jag hela dagen, tinade knappt upp en endaste gång. Just nu fryser jag också, för nu sitter jag i min iskalla lägenhet. Men under dagen idag så har jag inte frusit! För det har knappt regnat något alls och det har till och med varit sol! Och säkert 10 grader eller varmare. Det var såhär jag hade väntat mig Kreta i februari. Hoppas det håller i sig! Eller det gör det nog inte, men det kommer nog bli stadigt bättre och bättre.

Vi promenerade in till Heraklion idag. Vi bor nämligen en bit utanför staden, i en förort som heter Amoudara och som är ganska turistigt. Inte just nu såklart, för det är ju verkligen inte turistsäsong, men det finns gott om lägenhetshotell och vanliga hotell i de flesta prisklasser. Och en strand som sträcker sig ända in till staden. Det är nog väldigt fint på sommaren, och förhoppningsvis våren också.


Jag kollade på en karta nu, och det verkar vara en dryg halvmil in till city center i Heraklion. Inget promenadavstånd kanske (inte varje dag i alla fall) men idag promenerade vi som sagt. Första ca 2 km längs med stranden och därefter längs med vägarna. Det fanns i alla fall trottoarer så det går att promenera om man känner för det. Vi gick långsamt och kollade in området. Stranden var såklart väldigt övergiven såhär års. Vi mötte några hundägare, och på en del ställen såg vi folk som renoverade hotell vid stranden. Men mest var det bara skräpigt - ilandflutna citrusfrukter, plastskräp och en del kvarglömda (?) strandmöbler. Många parasollpinnar som stod kvar i väntan på nästa säsong. Något som ännu mer bidrog till känslan av att det här är en ganska nedgången turistort som kanske såg sina glansdagar för tio år sedan (om den ens har haft några glansdagar?) var att stranden liksom var mycket högre nu än vad den uppenbarligen var tidigare, för borden som nog har hört till solstolar var nästan gömda i sand, en gungställning vars gunga nästan nuddade sanden och det var t.o.m sand in på uteplatserna som hörde till hotellrum på strandhotellen...

Strandbar och snöiga berg...

Sandbegravda bord

Oväder på ingång

Övergivna parasoll

Heraklion benämns som en omysig stad nästan helt utan sevärdheter i guideböckerna. Enda sevärdheterna ska tydligen vara något museum samt Knossos - som dessutom inte ens ligger i staden utan en bit utanför. Efter en liten rundvandring inne i staden kan jag väl delvis instämma - det är nämligen inte någon stad man gärna turistar i, men å andra sidan är vi inte här för att turista utan för att studera. Jag tyckte dock att själva stadskärnan var lite mysig, med gågator, många uteserveringar, små gränder, några fina gamla byggnader, stadsmuren, hamnen och fortet. Sen utanför detta område var det väl inte så mycket att ha, så jag kan tänka mig att det inte gör så mycket att vi bor utanför staden. Enda nackdelarna med att bo där vi bor är väl att det blir lite krångligt när man ska handla och att vi måste byta buss när vi ska till sjukhuset, så det tar typ 40 min. Men egentligen gör ju inte det jättemycket heller, det är ju ingenting som är oöverkomligt.

Ηράκλειο

Ηράκλειο/Iraklio/Heraklion. Där befinner jag mig nu och jag börjar lära mig några grekiska bokstäver.

Vi kom fram hit i förrgår, efter en lååång flygresa, nästan lika lång som hem från Hanoi i somras... Nej, inte riktigt, men det tog faktiskt typ 11 timmar att komma fram. Helt sjukt. Vi flög från Linköping (första gången jag flög propellerplan) och fick byta i både Köpenhamn och Aten. 

Med "vi" så menar jag alltså jag, C och E - vi tre Erasmusstudenter från Linköping som ska tillbringa 3 månader i Greklands fjärde största stad, tillika den största staden på Kreta (och enligt guideböckerna den mest ocharmiga...). Å andra sidan är jag kanske inte jättesugen på att bo mitt i största turistorten i tre månader, så jag tror det här duger bra som en bo-stad (Ha... ha... ha...).

När vi kom fram till Heraklion så regnade det. Mycket! Vi blev genomblöta bara av att gå från busshållsplatsen till lägenhetshotellet där vi ska bo, vilket tog max 10 min (eftersom vi irrade runt - annars skulle det tagit typ en minut). Det blev inte bättre av att lägenheterna, som såklart är byggda helt i sten, var iskalla eftersom Kreta har haft den kallaste vintern på hur länge som helst. Det är till och med snö på bergen som vi ser härifrån!

Jag frös som bara den. Och AC:n gjorde inte mycket nytta... C & E hade ju varandra att krama, så de kanske hade det lite varmare, och dessutom har de lägenhet i mitten av huset - jag har precis på hörnet så jag har fler ytterväggar. Uppenbarligen gör det lägenheten mycket kallare! Första natten var hemsk! Jag frös trots en varm dusch, flera lager kläder och tre filtar. Mina tår var så kalla att jag var utan känsel i dem ända från att vi klev av flyget tills ca kl 13 dagen därpå. Jag trodde nästan att jag hade förfrusit dem och aldrig skulle få tillbaka känseln i dem. Det var faktiskt läskigt. Men vilken lycka när jag kunde känna dem igen! Alltså, man ska vara jävligt tacksam att man har känsel i sina tår, det ska jag aldrig glömma!!

Igår åkte vi buss in till sjukhuset, som ligger i samma område som University of Crete, och mötte upp Evi som är Erasmuskoordinator. Hon var otroligt trevlig och hjälpsam. Vi fick reda på vilka placeringar vi ska ha - för mig är det kardiologi, endokrinologi, hematologi, ortopedi och akutmedicin. Det ska bli kul! (Bortsett från ortopedin, men den är ju ett måste under termin 9...). På Evi lät det som att det är väldigt bra kliniker/avdelningar som jag ska ha, med bra handledning och folk som kan engelska osv. Vi blev runtvisade på sjukhuset och jag slogs av hur likt det är sjukhuset jag var på i Indonesien. Liknande byggnad, samma kaos. Ska bli spännande sen och se hur själva sjukvården är sen.

En intressant sak: i kafeterian är läkare/studenter tillåtna att gå före hela kön om man har sin rock på sig. Så himla ovant, kommer kännas jättekonstigt att göra det... Men det fanns också en studentkafeteria som nog hade billigare mat, så det kanske blir där som luncherna kommer spenderas. Vi får se!

Vi gick också till universitetsbibilioteket. Det var ganska litet, uråldriga böcker, få engelska böcker men ändå helt okej studieplatser. Kanske kan vara en bra idé att stanna kvar där om man slutar tidigt ibland - det verkar som att man kan få sluta bara en stund efter lunch om man vill. Så får man lite teoriplugg gjort också.