Instagram

onsdag 25 mars 2015

Grekisk akutmottagning

Jag avslutade min kardiologiplacering med två dagar på akutmottagningen. Jag hade sett fram emot det väldigt mycket, dels för att när jag har varit på akuten hemma i Sverige så har det oftast varit då som jag har lärt mig mest eftersom man får se själva diagnostikprocessen. Men jag har också sett fram emot det för att jag har förstått att akuten är väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. Massor av patienter, inget triage (alltså sköterskor som baserat på symptom och vitalparametrar t.ex. blodtryck, antal andetag/minut, puls sorterar in patienterna i olika kategorier efter hur snabbt de bör få träffa en läkare), flera patienter i samma undersökningsrum... Anledningarna till att det ser ut så är att det inte finns någon fungerande primärvård här, utan akutmottagningen är i praktiken den enda vägen in till sjukvården. Hit kommer alltså patienter med förkylning och nageltrång, eller för att göra en allmän hälsoundersökning (det senare gäller dock framför allt pensionerade professorer), men även alla mängder av trafikolyckor som sker här (liknar trafiken i Asien ganska mycket, bara det att i Asien använde de hjälm på motorcyklar oftare än de gör här...). Och de har som sagt inget triage, utan istället en allmänläkare som tittar på patienten lite fort och bestämmer om hen ska till kardiologi, internmedicin, kirurgi, ortopedi etc. Vilket kan bli väldigt fel eftersom det ju inte alltid går att bedöma om exempelvis en bröstsmärta/magsmärta är orsakad av hjärtat, lungorna, magsäcken eller nåt annat organ, innan man har tagit prover och gjort många undersökningar. Alltså kan patienterna komma att skickas mellan olika läkare eller hamna hos någon som inte är kompetent att hantera patientens problem, eller så är läkaren för inställd på att det är det organet som hen är specialiserad på som är orsaken, att den faktiska diagnosen missas/fördröjs.

När jag kom till akuten så visade det sig dock att det var två lugna dagar. Extremt lugna... Åtminstone för kardiologen. Ena dagen hade vi mellan 8.30-14.00 enbart 6 patienter - andra dagen så lite som 3... Med andra ord lärde jag mig i princip ingenting där heller, så det speglar ju hela min kardiologplacering ganska väl. Jag fick dock ta lite venprover och prova att sätta pvk (perifer venkateter, alltså en "nål" i t.ex. armvecket som man kopplar dropp till), men råkade perforera venen vid pvk-sättandet. Men nu vet jag i alla fall att man ska dra tillbaka själva kanylen innan man trycker in hela katetern i kärlet, haha! Så nästa gång klarar jag det nog. 

Jag ska faktiskt ha två veckors akutplacering också! Så hoppas jag får se mer då. Spännande att se hur den placeringen blir för här i Heraklion har de ett konstigt system där ena sjukhuset har öppen akutmottagningen varannan dag och det andra sjukhuset varannan dag. Där jag är, på universitetssjukhuset, är det alltså bara möjligt att vara på praktiken varannan dag! Men jag antar att jag får gå helgpass också så får jag ihop tillräckligt med dagar tror jag. Konstigt system dock, hur ska patienterna veta vilket sjukhus de ska åka till om de bryter benet? Jag frågade en läkare, hen sa att "Det vet man! Och så säger de det på radion.".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar