Nu har jag redan hunnit vara två hela dagar på första VFU-platsen här på Kreta! ...tänkte jag säga. Men det stämmer inte riktigt, för hela dagar var verkligen att ta i.
Första dagen hade jag fått instruktioner att vara där 8.30, då skulle jag bli visad till kardiologkliniken av Erasmuskoordinatorn. Det där med att passa tider kan dock bli ett litet problem under det här utbytet kände jag på mig, för vi bor som sagt i en förort och måste byta buss en gång för att komma till sjukhuset/universitetet (de ligger på samma ställe, vilket är skönt!). Sammanlagt - om det klaffar med bytet - tar resan drygt 30 min. Bussen som kör sista biten, från stan till sjukhuset, går relativt ofta - problemet är att den första bussen som tar oss från Amoudara till Heraklion ska gå en gång i halvtimmen men är enligt uppgift inte så bra på att passa dessa tider. Så med lite otur så skulle man kunna missa en buss som kanske är lite för tidig, och sen behöva vänta på nästa, som kanske är något försenad - då kan man få vänta typ 45 minuter...
Jag vet inte om något sådant händer - men i teorin kan det ju det. Så den första dagen räknade jag hyfsat generöst med tid för att vara på den säkra sidan. Jag gick ut till bussen 07.17. Hade en himla tur och behövde bara vänta 5 minuter på bussen. Sen ytterligare 5 min vid bytet, så jag var framme strax innan kl 8. Vad ska jag nu göra i en halvtimme...? Jag tog tillfället till att försöka lära mig hitta i Medicinska fakultetens byggnad - med mitt usla lokalsinne lär jag behöva all tid jag kan få till det. 08.15 råkade jag få syn på koordinatorn som var på väg till sitt kontor, så jag gick och knackade på hos henne någon minut senare. Det visade sig dock att hon hade råkat säga fel - det var inte 8.30 utan 9 som gällde just på måndagar. Hon bjöd mig på en kaffe och koulouri och vi satt och pratade till strax innan 9. Då ringde hon för att kolla med sekreterarna på kardiologen om läkarna var där än - men nixpix, nu var det tydligen 9.30 som gällde. Med andra ord var bussen 07.22 en något för tidig buss för mig att ta...
Kardiologen, ja. Tre veckor ska jag vara här. Jag är för tillfället placerad på motsvarande HIA, hjärtintensiven, och patienterna jag möter är således där för t.ex. svåra akuta arytmier, akut hjärtsvikt, hjärtinfarkt, "hjärtobs" (idag var det en som tydligen hade fejkat bröstsmärta för att hen ville bli inlagd för att - om jag förstod det rätt - få ut pengar på försäkringen...). När jag börjar där vid ca kl 9 är det rond - helt på grekiska. Ibland kan jag lista ut vad patienterna ligger inne för, för läkarna använder engelska ord/förkortningar (med grekiskt uttal - vilket ju egentligen inte är jättekonstigt, vi gör ju likadant i Sverige). Ronden sker relativt mycket över patientens huvud, ibland står de t.o.m vända med ryggen mot patienten.
Därefter går min handledare ett varv till alla patienter igen för att fylla i pappersjournalen, t.ex. föra över provsvar från datorn till journalen, skriva för hand vilka läkemedel patienten ska ha idag, eventuellt ta anamnes om det är en ny patient, samt i ett fåtal fall undersöka patienten. Alltså, snacka om dubbelarbete (trippel?)! De har en sköterskejournal på papper, en läkarjournal på papper, samt alla labsvar etc. även i datorn. Vissa saker dokumenteras således på tre ställen. Sjukt onödigt och inte så patientsäkert, men jag får i alla fall en chans att fråga min handledare om patienterna. Så än så länge har jag ändå helt okej koll på patienterna vi har haft inne.
Jag har fått se ekokardiografi (för första gången faktiskt) och ett par coronarangiografier. Men det är ungefär det. Diskuterat några EKG:n med överläkare (och fått beröm!). I övrigt mest väntan... Precis som i Indonesien med andra ord. Min handledare springer fram och tillbaka och verkar jättestressad i några timmar, sen sitter han och gör ingenting i några timmar - precis som i Indonesien! När väntan blir alltför jobbig för mig går jag hem. Eller - igår gick vi och fixade lite papper, sen handlade vi (jag har skaffat ett Carrefour-kort förresten - undrar vad jag ska med det till?!) och promenerade hem. Idag satte jag mig på universitetsbiblioteket efter praktiken och läste om hjärtats elektrofysiologi - shit vad jag har glömt mycket! Det kanske är bra att det blir ganska korta dagar här, då får jag mycket tid att läsa...
Sen sällskapade jag i mörkret med alla läskiga, farliga, blodtörstiga vildhundar till busshållplatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar