Nåt av det bästa med det här landet, av det vi har sett såhär långt, är all frukt! Vilken skillnad att äta frukt här jämfört med hemma. Mangon och bananerna är mindre än hemma. Mangon är sååå mycket saftigare! Och bananerna har faktiskt en lite annan smak än vad man är van vid, den är liksom söt men inte för söt, mer frisk smak än hemma. Det ser så snyggt ut när stora bananklasar hänger i snören från taken i butikerna/fruktstånden.
Ananasen och passionsfrukten är dock mina favoriter. Ananasen mindre syrlig och mindre trådig än vad jag är van vid, och den är saftigare och sötare. Passionsfrukten är färsk! Inte alls som de skrumpnade varianter som säljs på Hemköp. Att själv plocka en passionsfrukt, eller markisa som de säger här, för att sen öppna den med händerna och sörpla i sig frukten - wow! Jag har dock inte riktigt lärt mig att äta den ordentligt. Här sörplar de i sig den på ett kick, men om jag inte får en sked så tar det minst 5 minuter för mig att äta en passionsfrukt...
Sen har vi papaya. Trädet är väldigt snyggt men frukten smakar nästan ingenting. Någon sa att papaya kan smaka väldigt olika så jag kanske bara har haft otur. Vattenmelonen däremot - där snackar vi smakrikt! Vi har bara ätit vattenmelon med gult fruktkött här, jag visste inte ens att det fanns. Men den smakade likadant som den röda vi har hemma. Andra frukter som jag är ganska neutral till är snake fruit (skalet var precis som ormskinn!) och rambutan (som var ganska likt litchi).
Men, som rubriken antyder, jag har också smakat världens äckligaste frukt. Den heter durian. Den växer högt upp i träden, är alldeles hård och taggig på utsidan (här föreslår jag också en googling). Tydligen älskar orangutanger den, men eftersom den är då vass på utsidan så kan de inte öppna den med händerna utan får göra ett hål i skalet och därigenom suga i sig fruktköttet.
Den har en väldigt speciell lukt som man kan känna lite överallt när man går omkring ute - lite sött, lite unket. Och efter att ha ätit den får man tydligen vidrig andedräkt. Även smaken är väldigt speciell, och det är en smak som är svår att lära sig att tycka om. De som är uppväxta med den gillar den, men turister avskyr den generellt. Den kallas ibland för skogens yoghurt, för det är precis så den är i konsistensen. Det låter inte som att det är möjligt! Så vi var ju såklart tvungna att testa. Inför publik fick vi således en öppnad durian framför oss. Inuti låg mindre, mjölkvita frukter. Jag tog upp en och den gled ur mitt grepp för att den var så mjuk i konsistensen. Jag luktade och fick kväljningar. Tvingade mig ändå att smaka - bara en millimeterstor tugga. Maten vi hade ätit innan började komma tillbaka upp i munnen igen - så vidrigt var det! Jag fattar yoghurtliknelsen, det var precis så konsistensen var. Det gick liksom inte ihop i mitt huvud att en frukt skulle ha den konsistensen, och smaken var så unken och kvalmig. Lukten satte sig sedan på mina fingrar och jag var tvungen att tvätta händerna och skrubba under naglarna 10 gånger för att inte vara påväg att kräkas varje gång jag råkade lukta på dem. Durian är lätt världens äckligaste frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar