För över en vecka sen nu, vår första dag på ön Samosir, hyrde vi en moped och körde runt på ön. Eller runt och runt, ön var lika stor som Singapore så jag tror inte vi hade en chans att köra runt hela på mopeder. Vi åkte dock i några timmar, och kom tillbaka lagom tills solen började gå ned (strax efter kl 18). Först var jag väldigt rädd för att köra, för jag hade ju sett hur trafiken i det här landet är... Dessutom kör man på vänster sida, nästan ingen har hjälm och vägen var smal och inte direkt särskilt hel. Sen träffade vi flera backpackers som hade hyrt moped dagen innan, det stod i Lonely Planet att det var typ det man skulle göra på ön (förutom att äta mat och delta i cooking class), och vi lyckades få tag på hjälm. Så vi gav oss ut på äventyr!
Det visade sig att trafiken var mycket lugnare där än alla andra ställen vi sett, även ute på landet. Vägen var visserligen smal men det gick oftast enkelt att gira undan groparna, även om bilarna som körde om ofta körde väldigt nära. Men - de tutar ju i alla fall innan de kör om! Det är så det går till här. Man blinkar oftast, men sen tutar man också för att varna. Dessutom kör man om så fort man får chansen, dvs P gasar på och fortsätter accellerera ända tills man kommer ikapp en annan bil (eller måste bromsa för en ko, get, gås eller ett hål i vägen), därefter är det gasen i botten igen. Ingen eco-driving minsann, och inte heller ens några skyltar för hastighetsbegränsningar.
Men vilken mopedtur det blev sen! Vi körde långsammast på hela ön och stannade efter nästan varje krök för att fota. Landskapet var magiskt. Berg, träd, vatten och solljus - det är ju i princip de komponenterna som gör ett ställe vackert.
Batakfolket bodde traditionellt i trähus/stugor som såg ut på ett väldigt speciellt sätt, men spetsigt tak som liksom böjs nedåt mitt på. Väldigt svårt att beskriva, och jag fotade bara med min stora kamera så jag föreslår en googling på det. Stugorna är i vilket fall som helst väldigt fina och vi bodde i en modern (men sliten) variant av dem på vårt guesthouse, och de flesta guesthousen i byn TukTuk såg också ut så. Men när vi kom en bit utanför byn såg vi vad vi tror var "äkta" Batak-stugor. De var ännu finare - vissa var i naturlig träfärg, andra var målade i skarpa färger (de gillar sånt här i Indonesien). Stugorna gjorde också sitt till för upplevelsen!
Lite varstans längs med vägen satt (företrädesvis) damer och sålde mango från sina egna mangoträd. Vi stannade och köpte 10 st för 5 kr. Det var väldigt vanligt med mango på Samosir, folk åt det ofta och det låg mangoskal och -kärnor slängda överallt. De var dessutom väldigt skickliga på att äta dem - de skalade enkelt och spillde inget alls, trots att mangon här var sååå saftig! Själv lyckades jag slabba ned hela min klädsel och allt i min närhet. Myrorna älskade mig för det åtminstone
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar