Elefantdusch

Tangkahan är känt för sina elefanter. Jag tror att det är ett rescue center de har där. Det var i alla fall inte vilda elefanter så jag hoppas att de inte är hämtade direkt från djungeln utan att de är räddade undan ett värre öde.

Vi valde att delta i både den dagliga tvättningen av elefanterna och en ridtur en liten bit in i djungeln. En av elefanterna hade en unge, den var så söt! Och de vuxna elefanterna sen, så otroligt fascinerande de är! Så stora och så himla vackra. Vi fick kliva ned i floden tillsammans med elefanterna som lade sig ned på sidan så att vi kom åt att skrubba dem. Det verkade som att de gillade det. Att känna på elefanthuden var också väldigt häftigt, den är ju inte lik nånting annat.

Efter att vi hade tvättat elefanterna var det deras tur att tvätta oss... Lite flodvatten i snabeln fick agera dusch. Därefter var det pussdags, men jag tror min elefant tyckte att jag var för kort, för alla andra fick kindpussar men jag fick en puss i håret.

Elefantäventyret avslutades sedan med en ridtur. Vi fick först sitta på en sadel eller nåt sånt, när vi red genom skogen. Det var så härligt att sitta där och guppa upp och ned lååångsamt, förflyttas framåt lååångsamt... Imponerande hur starka elefanterna är, och att de tar sig fram på en jättesmal stig trots att de är så stora. Och att de orkar bära flera människor uppför och nedför jättebranta stigar. Därefter fick vi dessutom prova på att sitta utan sadel direkt på elefantens nacke, såsom elefantskötarna gjorde. Elefantöronen funkade som benstöd, men det fanns liksom inget att hålla fast sig i, bara luta händerna mot elefantens huvud. Han som skulle hålla koll på min elefant och fota mig hade en annan elefant att också ha koll på samtidigt, så min elefant tog ibland tillfället i akt och vandrade ned i sluttningen mot vattnet för att käka lite gräs. Snacka om att det var svårt att hålla sig kvar då när det lutade och guppade så! Men vilken upplevelse!

Jag och J funderade mycket på hur de där elefanterna egentligen hade det. Jag tror att man kan räkna med att de har det bättre nu än vad de har haft förut. Samtidigt rättfärdigar ju inte det någonting. Det är ju uppenbart att de används för att locka turister och tjäna pengar. De var dessutom väldigt tränade, och kunde många kommandon, "tricks" och poser. Elefantskötarna verkade dock ha en fin relation till djuren, och pratade verkligen om dem som egna individer med egna personligheter, preferenser osv. Kändes som en helt annan syn på djur och nstur jämfört med hur det är hemma. Samtidigt var de ganska hårdhänta - många drag i öronen för att få dem att gå åt "rätt" håll, slag på rumpan med en sko och skrik hela tiden. Jag kan ju inte uttala mig om hur elefanterna mår av sådant, om de ens berörs, men det kändes i vilket fall inte bra att se.

Elefantskötarna gjorde allt för att glädja turisterna - eller rättare sagt, allt för att få elefanterna att göra det de tror att turisterna är där för att se (kanske är det så att alla utom jag är där för att få en bild på sig själv omgiven av elefanter som poserar med snabeln och foten lyft?). Allt det gjorde att det kändes lite som en cirkus, och jag är ju helt emot sådant utnyttjande av djur och natur. Men jag åkte ju ändå dit, och betalade massor av pengar för att få uppleva det. Samma sak med att se orangutanger i Bukit Lawang som vi åkte till efter Tangkahan. Varför gjorde jag då det, om jag inte vill bidra till det? Antagligen är det så enkelt som att jag tyckte det skulle vara häftigt, och det var det ju. Ärligt talat så har det nog varit ganska givande, för nu har jag sett med egna ögon hur det fungerar, och jag har mött de fascinerande djuren. Det är ju så med allt - det är lättare att förstå saker som man själv har upplevt, så jag har nog en än mer kritisk syn på det nu än vad jag hade tidigare. Det är en av de häftigaste sakerna jag har gjort men jag kommer aldrig någonsin göra det igen.