Nu har det börjat

Nu har jag redan hunnit vara två hela dagar på första VFU-platsen här på Kreta! ...tänkte jag säga. Men det stämmer inte riktigt, för hela dagar var verkligen att ta i.

Första dagen hade jag fått instruktioner att vara där 8.30, då skulle jag bli visad till kardiologkliniken av Erasmuskoordinatorn. Det där med att passa tider kan dock bli ett litet problem under det här utbytet kände jag på mig, för vi bor som sagt i en förort och måste byta buss en gång för att komma till sjukhuset/universitetet (de ligger på samma ställe, vilket är skönt!). Sammanlagt - om det klaffar med bytet - tar resan drygt 30 min. Bussen som kör sista biten, från stan till sjukhuset, går relativt ofta - problemet är att den första bussen som tar oss från Amoudara till Heraklion ska gå en gång i halvtimmen men är enligt uppgift inte så bra på att passa dessa tider. Så med lite otur så skulle man kunna missa en buss som kanske är lite för tidig, och sen behöva vänta på nästa, som kanske är något försenad - då kan man få vänta typ 45 minuter...

Jag vet inte om något sådant händer - men i teorin kan det ju det. Så den första dagen räknade jag hyfsat generöst med tid för att vara på den säkra sidan. Jag gick ut till bussen 07.17. Hade en himla tur och behövde bara vänta 5 minuter på bussen. Sen ytterligare 5 min vid bytet, så jag var framme strax innan kl 8. Vad ska jag nu göra i en halvtimme...? Jag tog tillfället till att försöka lära mig hitta i Medicinska fakultetens byggnad - med mitt usla lokalsinne lär jag behöva all tid jag kan få till det. 08.15 råkade jag få syn på koordinatorn som var på väg till sitt kontor, så jag gick och knackade på hos henne någon minut senare. Det visade sig dock att hon hade råkat säga fel - det var inte 8.30 utan 9 som gällde just på måndagar. Hon bjöd mig på en kaffe och koulouri och vi satt och pratade till strax innan 9. Då ringde hon för att kolla med sekreterarna på kardiologen om läkarna var där än - men nixpix, nu var det tydligen 9.30 som gällde. Med andra ord var bussen 07.22 en något för tidig buss för mig att ta...

Kardiologen, ja. Tre veckor ska jag vara här. Jag är för tillfället placerad på motsvarande HIA, hjärtintensiven, och patienterna jag möter är således där för t.ex. svåra akuta arytmier, akut hjärtsvikt, hjärtinfarkt, "hjärtobs" (idag var det en som tydligen hade fejkat bröstsmärta för att hen ville bli inlagd för att - om jag förstod det rätt - få ut pengar på försäkringen...). När jag börjar där vid ca kl 9 är det rond - helt på grekiska. Ibland kan jag lista ut vad patienterna ligger inne för, för läkarna använder engelska ord/förkortningar (med grekiskt uttal - vilket ju egentligen inte är jättekonstigt, vi gör ju likadant i Sverige). Ronden sker relativt mycket över patientens huvud, ibland står de t.o.m vända med ryggen mot patienten.

Därefter går min handledare ett varv till alla patienter igen för att fylla i pappersjournalen, t.ex. föra över provsvar från datorn till journalen, skriva för hand vilka läkemedel patienten ska ha idag, eventuellt ta anamnes om det är en ny patient, samt i ett fåtal fall undersöka patienten. Alltså, snacka om dubbelarbete (trippel?)! De har en sköterskejournal på papper, en läkarjournal på papper, samt alla labsvar etc. även i datorn. Vissa saker dokumenteras således på tre ställen. Sjukt onödigt och inte så patientsäkert, men jag får i alla fall en chans att fråga min handledare om patienterna. Så än så länge har jag ändå helt okej koll på patienterna vi har haft inne.

Jag har fått se ekokardiografi (för första gången faktiskt) och ett par coronarangiografier. Men det är ungefär det. Diskuterat några EKG:n med överläkare (och fått beröm!). I övrigt mest väntan... Precis som i Indonesien med andra ord. Min handledare springer fram och tillbaka och verkar jättestressad i några timmar, sen sitter han och gör ingenting i några timmar - precis som i Indonesien! När väntan blir alltför jobbig för mig går jag hem. Eller - igår gick vi och fixade lite papper, sen handlade vi (jag har skaffat ett Carrefour-kort förresten - undrar vad jag ska med det till?!) och promenerade hem. Idag satte jag mig på universitetsbiblioteket efter praktiken och läste om hjärtats elektrofysiologi - shit vad jag har glömt mycket! Det kanske är bra att det blir ganska korta dagar här, då får jag mycket tid att läsa...

Sen sällskapade jag i mörkret med alla läskiga, farliga, blodtörstiga vildhundar till busshållplatsen.

Långpromenad i sol

Igår frös jag hela dagen, tinade knappt upp en endaste gång. Just nu fryser jag också, för nu sitter jag i min iskalla lägenhet. Men under dagen idag så har jag inte frusit! För det har knappt regnat något alls och det har till och med varit sol! Och säkert 10 grader eller varmare. Det var såhär jag hade väntat mig Kreta i februari. Hoppas det håller i sig! Eller det gör det nog inte, men det kommer nog bli stadigt bättre och bättre.

Vi promenerade in till Heraklion idag. Vi bor nämligen en bit utanför staden, i en förort som heter Amoudara och som är ganska turistigt. Inte just nu såklart, för det är ju verkligen inte turistsäsong, men det finns gott om lägenhetshotell och vanliga hotell i de flesta prisklasser. Och en strand som sträcker sig ända in till staden. Det är nog väldigt fint på sommaren, och förhoppningsvis våren också.


Jag kollade på en karta nu, och det verkar vara en dryg halvmil in till city center i Heraklion. Inget promenadavstånd kanske (inte varje dag i alla fall) men idag promenerade vi som sagt. Första ca 2 km längs med stranden och därefter längs med vägarna. Det fanns i alla fall trottoarer så det går att promenera om man känner för det. Vi gick långsamt och kollade in området. Stranden var såklart väldigt övergiven såhär års. Vi mötte några hundägare, och på en del ställen såg vi folk som renoverade hotell vid stranden. Men mest var det bara skräpigt - ilandflutna citrusfrukter, plastskräp och en del kvarglömda (?) strandmöbler. Många parasollpinnar som stod kvar i väntan på nästa säsong. Något som ännu mer bidrog till känslan av att det här är en ganska nedgången turistort som kanske såg sina glansdagar för tio år sedan (om den ens har haft några glansdagar?) var att stranden liksom var mycket högre nu än vad den uppenbarligen var tidigare, för borden som nog har hört till solstolar var nästan gömda i sand, en gungställning vars gunga nästan nuddade sanden och det var t.o.m sand in på uteplatserna som hörde till hotellrum på strandhotellen...

Strandbar och snöiga berg...

Sandbegravda bord

Oväder på ingång

Övergivna parasoll

Heraklion benämns som en omysig stad nästan helt utan sevärdheter i guideböckerna. Enda sevärdheterna ska tydligen vara något museum samt Knossos - som dessutom inte ens ligger i staden utan en bit utanför. Efter en liten rundvandring inne i staden kan jag väl delvis instämma - det är nämligen inte någon stad man gärna turistar i, men å andra sidan är vi inte här för att turista utan för att studera. Jag tyckte dock att själva stadskärnan var lite mysig, med gågator, många uteserveringar, små gränder, några fina gamla byggnader, stadsmuren, hamnen och fortet. Sen utanför detta område var det väl inte så mycket att ha, så jag kan tänka mig att det inte gör så mycket att vi bor utanför staden. Enda nackdelarna med att bo där vi bor är väl att det blir lite krångligt när man ska handla och att vi måste byta buss när vi ska till sjukhuset, så det tar typ 40 min. Men egentligen gör ju inte det jättemycket heller, det är ju ingenting som är oöverkomligt.

Ηράκλειο

Ηράκλειο/Iraklio/Heraklion. Där befinner jag mig nu och jag börjar lära mig några grekiska bokstäver.

Vi kom fram hit i förrgår, efter en lååång flygresa, nästan lika lång som hem från Hanoi i somras... Nej, inte riktigt, men det tog faktiskt typ 11 timmar att komma fram. Helt sjukt. Vi flög från Linköping (första gången jag flög propellerplan) och fick byta i både Köpenhamn och Aten. 

Med "vi" så menar jag alltså jag, C och E - vi tre Erasmusstudenter från Linköping som ska tillbringa 3 månader i Greklands fjärde största stad, tillika den största staden på Kreta (och enligt guideböckerna den mest ocharmiga...). Å andra sidan är jag kanske inte jättesugen på att bo mitt i största turistorten i tre månader, så jag tror det här duger bra som en bo-stad (Ha... ha... ha...).

När vi kom fram till Heraklion så regnade det. Mycket! Vi blev genomblöta bara av att gå från busshållsplatsen till lägenhetshotellet där vi ska bo, vilket tog max 10 min (eftersom vi irrade runt - annars skulle det tagit typ en minut). Det blev inte bättre av att lägenheterna, som såklart är byggda helt i sten, var iskalla eftersom Kreta har haft den kallaste vintern på hur länge som helst. Det är till och med snö på bergen som vi ser härifrån!

Jag frös som bara den. Och AC:n gjorde inte mycket nytta... C & E hade ju varandra att krama, så de kanske hade det lite varmare, och dessutom har de lägenhet i mitten av huset - jag har precis på hörnet så jag har fler ytterväggar. Uppenbarligen gör det lägenheten mycket kallare! Första natten var hemsk! Jag frös trots en varm dusch, flera lager kläder och tre filtar. Mina tår var så kalla att jag var utan känsel i dem ända från att vi klev av flyget tills ca kl 13 dagen därpå. Jag trodde nästan att jag hade förfrusit dem och aldrig skulle få tillbaka känseln i dem. Det var faktiskt läskigt. Men vilken lycka när jag kunde känna dem igen! Alltså, man ska vara jävligt tacksam att man har känsel i sina tår, det ska jag aldrig glömma!!

Igår åkte vi buss in till sjukhuset, som ligger i samma område som University of Crete, och mötte upp Evi som är Erasmuskoordinator. Hon var otroligt trevlig och hjälpsam. Vi fick reda på vilka placeringar vi ska ha - för mig är det kardiologi, endokrinologi, hematologi, ortopedi och akutmedicin. Det ska bli kul! (Bortsett från ortopedin, men den är ju ett måste under termin 9...). På Evi lät det som att det är väldigt bra kliniker/avdelningar som jag ska ha, med bra handledning och folk som kan engelska osv. Vi blev runtvisade på sjukhuset och jag slogs av hur likt det är sjukhuset jag var på i Indonesien. Liknande byggnad, samma kaos. Ska bli spännande sen och se hur själva sjukvården är sen.

En intressant sak: i kafeterian är läkare/studenter tillåtna att gå före hela kön om man har sin rock på sig. Så himla ovant, kommer kännas jättekonstigt att göra det... Men det fanns också en studentkafeteria som nog hade billigare mat, så det kanske blir där som luncherna kommer spenderas. Vi får se!

Vi gick också till universitetsbibilioteket. Det var ganska litet, uråldriga böcker, få engelska böcker men ändå helt okej studieplatser. Kanske kan vara en bra idé att stanna kvar där om man slutar tidigt ibland - det verkar som att man kan få sluta bara en stund efter lunch om man vill. Så får man lite teoriplugg gjort också.

Kaos

Vilken höst det har varit! Jag far och flänger, pluggar mer än jag gjort på flera år (och tycker det är rätt kul också!). Fina planer för våren. Som sen grusas rejält - och som sen löser sig på ett bra sätt, därefter grusas ånyo och så fortsätter det sådär. Det har varit mycket jobb (både för mig och för andra) för att hela tiden lyckas lösa det - så kanske har jag inte varit så närvarande i vardagen och i mitt och F:s liv som jag hade önskat. Men jag har ju bara mig själv att skylla. Som tur var har hösten trots all planering, problemlösning och allt flängande till olika praktikplatser och kvällskurser flutit på rätt bra, jag har trivts. Hade bara önskat att jag varit hemma lite mer och på det sättet kanske kunnat vara lite mer delaktig i den gemensamma vardagen. Livet som läkarstudent innebär dock ofta att vara på annan ort upp till 12 veckor per termin.

Så, vårplanerna då. Inget är helt bestämt än, nu är det upp till mig att välja (med min beslutsångest och överanalytiska hjärna så känns den där lilla aktiviteten "att välja" lika oöverkomligt som att bestiga typ Mt Everest). I förra inlägget skrev jag om att jag har fått ett Erasmusutbyte till våren, som skulle äga rum i Split, Kroatien, men att ansvariga i Split hävdade att jag var tvungen att kunna kroatiska. Sedan dess har det varit många turer i det där och det har framkommit att trots att jag när jag sökte platsen fick info om att det skulle vara på engelska så har de lyckats hitta ett kryphål att slingra sig ut igenom. Jag är så arg och så himla besviken.

Jag kämpade på och försökte få till det på alla möjliga sätt, men faktum kvarstår att jag kommer inte hinna lära mig kroatiska flytande till februari (trots att jag läst en kurs nu i höst) och om läkarna där vägrar prata engelska så kommer jag få ut mindre på den praktiken än jag fick ut av Indonesien-utbytet i somras. För där ville många läkare prata engelska med mig i alla fall. För ett par veckor sen insåg jag att det inte längre var värt att försöka mer, det fanns ingen chans att få igenom det där utbytet med Kroatien.

Hen som ansvarar för utresande studenter på LiU har sedan dess gjort ett strålande jobb. Hen har tagit kontakt med flera andra länder som LiU/läkarprogrammet har utbytesavtal med och lyckades först få fram att jag var välkommen till Shanghai. Sjukt spännande men boendet slulle kosta hutlösa 7500 kr/mån! Därefter framkom att jag också kunde välja på Grekland, närmare bestämt Kreta. Det kändes ganska lockande faktiskt. Precis när jag bestämt mig för att Kreta eller Linköping i praktiken är de val jag har så fick jag besked om att de lyckats få fram ett boende för 3000kr/mån i Shanghai.

Så nu står valet mellan Shanghai och Kreta. Tufft val faktiskt, men jag tror det lutar åt Kreta. Det är lite närmre, F kan komma på besök, man får Erasmusstipendium och jag reser om två månader istället för om en månad. Klart att Shanghai hade varit häftigare, men jag kom nyss hem från Asien. Vet faktiskt inte om jag vill spendera 6 av 12 månader i Asien...

Jag funderar över helgen. Vad bra att skriva av sig förresten - jag inser nu att det ser ut som att jag redan har bestämt mig...

Hrvatska

Kroatien! Förhoppningsvis flyttar jag dit tre månader i vår. Jag trodde det var 100 % garanterat, ett utbyte via Erasmus. LiU har nämligen samarbete med Universitetet i Split och jag blev utvald (eller var den enda som sökte i tid...) att få åka. Det var visserligen redan i våras som jag blev "nominerad" men det är först nu i oktober som man har kunnat få mer info. Alla papper ska dock vara inne sista oktober så jag har verkligen inte fått lång tid på mig att förbereda. Men detsamma gäller väl alla utbytesstudenter antar jag.

En månad för att fylla i några dokument torde ändå vara tillräckligt med tid - så länge allt flyter på, vilket det inte gjort för mig. Ett av dokumenten är Learning Agreement som bl.a. ska innehålla information om vilka kliniker jag ska ha praktik på i Split. Det där var lite svårt att förstå hur det skulle fyllas i - kan jag önska precis vad som helst så länge det hör till terminsmålen? Dvs. är det bara att fylla i och så fixar Split det då? Jag tänkte i det skedet att det var säkrast att kolla med Erasmusansvarig i Split först, för när man väl fått underskrift på dokumenten och sänt in dem så verkar det lite knepigt att revidera. Utifall att de t.ex. inte skulle ha nån hematologisk klinik på sjukhuset, vilket var en av de placeringarna jag har valt.

Nu i efterhand vet jag inte om det var smart eller dumt att fråga. För svaret jag fick var att "Sorry, I don't think we can arrange your clinical rotations because you don't speak croatian". Vad fan?! Det är faktiskt inget språkkrav för att få delta i Erasmus i Kroatien! Det är bara t.ex. Tyskland, Frankrike och Spanien som har språkkrav. I Kroatien skulle det räcka med engelska stod det när jag sökte, annars hade jag ju aldrig sökt det! Så de sa att det inte skulle bli nåt utbyte för mig.

Jag kontaktade givetvis Erasmuskoordinatorn här i Sverige och hen tyckte det var oerhört konstigt, dåligt och fel av Split! Hen skulle genast höra av sig till sin kontaktperson där (som var någon annan än den jag hade mailat med) och försöka lösa situationen. Kontaktpersonen instämde i att det var konstigt svar jag hade fått från den första personen i Split och skulle försöka lösa det. Ungefär samtidigt hörde också denna första person av sig igen och sa att de eventuellt hade en lösning, så kanske hade de pratat med varandra. Eller så är det två skilda lösningar på G!

Det sista jag hörde av dem var dock för över en vecka sedan och de lovade att höra av sig igen i början av denna vecka. Så nu börjar jag bli lite orolig igen - inte minst eftersom jag behöver göra klart alla dokument och få underskrifter imorgon. Jag är nämligen bara i Linköping på fredagar nu när jag har praktik, och nästa fredag som ju är siste oktober (dvs sista dag att skicka in allt!) är inte de personer jag behöver underskrift från på plats i Linköping... Det är alltså liiiiite bråttom! Men jag hoppas hoppas hoppas så innerligt att det ska lösa sig. Det måste lösa sig! Jag vill så gärna spendera en vår i Split... Det verkar vara en så vacker stad. Och skärgården! Och jag skulle få vara där under våren, hur fint kan inte det bli? Säkert sjuka vindar också, jag har hört att Balkan brukar få det på vårkanten. Men ändå! Och att få vara där innan turistsäsongen. Åh, jag vill så gärna!

Medicinkliniken

För tillfället har jag min VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) i Nyköping av alla ställen på jorden... Vi har möjlighet att önska var vi vill ha vår VFU - av de sjukhus som Läkarprogrammet har samarbete med såklart. Nyköpings Lasarett har ganska nyligen inlett detta samarbete, och det var faktiskt en av anledningarna till att jag önskade att få ha min internmedicinplacering här (plus att det är enkelt att ta sig hit från Linköping, det skulle faktiskt funka att dagspendla även om vi nu får boende från Sörmlands läns landsting; det är nära till Stockholm så jag skulle kunna åka dit över en kväll/helg också; pappa åker förbi Nyköping när han åker till jobbet så jag kan förhoppningsvis åka med hem till mamma och pappa över en natt då och då!).

Det här att det är ett nytt samarbete - det kan både innebära att det blir skitbra för de är peppade att ta emot studenter och de har inte så många studenter (i detta fall är jag t.ex. ensam läkarstudent på hela Medicinkliniken!), men det kan  också bli dåligt för de är inte vana och har kanske inte utvecklat ett bra system för det. I det här fallet verkar det övervägande bra! Första dagen blev jag dock lite orolig för de verkade helt ha missat varför jag var där - dvs de visste inte vilka mina mål var och därmed inte vilka avdelningar/mottagningar det kan vara relevant för mig att vara med på. Jag ska vara här i fyra veckor så de hade tänkt att jag skulle få vara på geriatriken, intensivvårdsavdelningen och akutmottagningen. Inte ett rätt där... Geriatrik läser vi termin 10 (jag går ju termin 8 nu), intensivvårdsplaceringen är också senare (termin 11 tror jag) och akutmottagningen är en separat placering senare denna termin. Jag lyckades till slut få fram detta och det slutade med att jag får välja helt själv var jag vill vara! Så denna vecka är jag på medicinsidan på akutvårdsavdelningen, sen ska jag gå på medicinavdelningen och så valde jag ändå att ta chansen att få mer akutmottagningsplacering för det tror jag är både viktigt, svårt, lärorikt och roligt! I slutet kanske jag kan klämma in lite intensivvård också bara för att det verkar häftigt.

Nu har jag alltså gått två dagar på akutvårdsavdelningen. Det är en avdelning där patienterna är tänkta att ligga inne i kanske 1-3 dagar och sen ska de antingen skrivas över till en annan avdelning (geriatrik, medicin eller stroke t.ex.) eller skrivas ut. Det har dock inte riktigt funkat så... Idag var det t.ex. 17 medicinpatienter på avdelningen (som en underläkare ska sköta med stöd av överläkaren... dvs alldeles för många patienter!) - och av dessa 17 så var kanske 7 färdiga att flyttas över till annan avdelning men har inte kunnat göra det på flera dagar pga av platsbrist, och ytterligare 7 var färdiga att gå hem men kan inte göra det för underläkaren hinner inte med alla utskrivningar. Alldeles för bra exempel på underbemanning och överbeläggningar...

Underläkaren som jag "jobbade" med var skapligt stressad. Hen hade varit kvar till 8 igår kväll! Idag gick hen hem vid fem men skulle komma tillbaka vid 8 igen - bara för att hen inte hade hunnit klart med dagens uppgifter. Hen verkade känna att hen inte riktigt hade tid att handleda mig, och tyckte att det var fel att lägga uppgifter på mig eftersom hen tyckte det kändes som att hen utnyttjade mig för att lasta över jobbiga saker på. Så jag fick faktiskt tjata lite för att få saker att göra, men till slut så gick hen med på det! Nu känns det nästan som att vi jobbar i ett team. Jag fick hjälpa till med lite allt möjligt - allt från att läsa på om alkoholhepatit och föreslå utredning/behandling, läsa på sjukhistorier och skriva daganteckningar till att tolka röntgenbilder, ringa en jour i Uppsala för att diskutera en enskild patient, hålla i utskrivningssamtal alldeles själv och diktera utskrivningsanteckningar. Tyvärr har jag inte behörighet att ordinera läkemedel eller skriva recept, och inte heller att skriva remisser (tror jag) - annars hade jag kunnat täcka in typ allt som är klassiskt avdelningsarbete!

Det här är den första placeringen på hela läkarprogrammet där jag faktiskt LÄNGTAR till nästa dag! :D

Vik UL

Vik UL = Vikarierande underläkare. Det är jag om åtta månader!

Efter termin 9 (av totalt 11) kan vi läkarstudenter arbeta som underläkare. Exakt vad en underläkartjänst innebär vet jag inte men titeln antyder ju att en överläkare bör finnas tillgänglig typ hela tiden? Man kan ju hoppas i alla fall... För jag känner mig verkligen inte färdig att arbeta som läkare. LÄKARE LIKSOM?! Helt galet. Visserligen är det ju nästan två terminer kvar till dess så jag har ju fortfarande chans att lära mig nånting... Det jobberbjudandet fick mig att bli motiverad att plugga, för en gångs skull. Det var rätt länge sen sist. Eller - det finns ju ljusa stunder, men mest har det bara känts jobbigt de senaste åren. Jag har faktiskt funderat på att ta ett studieuppehåll, dvs en liten paus på kanske en termin för att hämta krafter och förhoppningsvis känna att jag vill tillbaka. För det känns meningslöst att plugga när man känner att man inte kan ta till sig nånting - fast jag vet att jag egentligen vill det här, men det tar så emot just nu.

Så det här jobberbjudandet från medicinkliniken kom lägligt! Det är ett vikariat på sex månader, dvs sommaren och hösten 2015. Jag får alltså mitt uppehåll! Visserligen kommer jag inte bort från medicinen under pausen, men jag tror det är bäst så. För gör jag nåt helt annat så skulle det kanske vara svårt att komma tillbaka... Nu kommer jag få det där uppehållet från själva studierna, men samtidigt kunna ägna mig åt sjukvårdsarbete. Jag tror det kommer bli ännu mer stressigt än vad det är att plugga... Men jag tror också det kommer vara roligare! Det kommer vara på riktigt! Jag kommer få egna arbetsuppgifter! Inte bara springa efter en läkare, hack i häl, ofta utan att ha en aning om vad som händer - kanske är vi påväg på ett traumalarm eller så är hen bara påväg till toaletten...

Så även om det kommer bli fruktansvärt jobbigt, svårt och stressigt; jag kommer känna mig okunnig, oerfaren och säkert inte fatta ett skit av vad som händer där heller; jag kommer troligtvis behöva studera sjukt mycket mer än jag nånsin gjort på läkarprogrammet; folk kommer att jag precis tagit studenten från omvårdnadsprogrammet och att jag ljuger när jag presenterar mig som läkare; jag kommer antagligen gråta mig till sömns många nätter och det finns t.o.m en risk att patienter dör i min vård (förhoppnigsvis inte pga min vård dock...) - trots allt detta så tror jag ändå att det är rätt val. Nån gång måste man ta det där första läskiga vikariatet. Och jag längtar faktiskt. Samtidigt som jag fruktar det (obviously...).

Men att få prova på sin profession redan innan examen är rätt coolt! Och jag kan se ett mål med mina studier nu - dvs om allt jag pluggar nu kan jag tänka: Det här måste jag kunna för nästa sommar kan jag få en patient med detta!

Jag misstänker att det inte kommer bli så lätt att återuppta studierna efter att ha jobbat ett halvår. Jag kommer nog (förhoppningsvis!) vilja fortsätta jobba istället... Och bli vuxen! Men - då kommer jag bara ha ett fjuttigt år kvar innan jag tar examen (visserligen inte tillsammans med "min" klass, men klasserna börjar ändå bli så uppsplittrade nu). Och det sista året är nog det roligaste. Då läser vi bl.a. psykiatri, neurologi (hjärnsjukdomar, typ), pediatrik (barnmedicin), obstetrik (graviditets- och förlossningsmedicin) samt gynekologi. Det ser jag redan fram emot!