Vik UL = Vikarierande underläkare. Det är jag om åtta månader!
Efter termin 9 (av totalt 11) kan vi läkarstudenter arbeta som underläkare. Exakt vad en underläkartjänst innebär vet jag inte men titeln antyder ju att en överläkare bör finnas tillgänglig typ hela tiden? Man kan ju hoppas i alla fall... För jag känner mig verkligen inte färdig att arbeta som läkare. LÄKARE LIKSOM?! Helt galet. Visserligen är det ju nästan två terminer kvar till dess så jag har ju fortfarande chans att lära mig nånting... Det jobberbjudandet fick mig att bli motiverad att plugga, för en gångs skull. Det var rätt länge sen sist. Eller - det finns ju ljusa stunder, men mest har det bara känts jobbigt de senaste åren. Jag har faktiskt funderat på att ta ett studieuppehåll, dvs en liten paus på kanske en termin för att hämta krafter och förhoppningsvis känna att jag vill tillbaka. För det känns meningslöst att plugga när man känner att man inte kan ta till sig nånting - fast jag vet att jag egentligen vill det här, men det tar så emot just nu.
Så det här jobberbjudandet från medicinkliniken kom lägligt! Det är ett vikariat på sex månader, dvs sommaren och hösten 2015. Jag får alltså mitt uppehåll! Visserligen kommer jag inte bort från medicinen under pausen, men jag tror det är bäst så. För gör jag nåt helt annat så skulle det kanske vara svårt att komma tillbaka... Nu kommer jag få det där uppehållet från själva studierna, men samtidigt kunna ägna mig åt sjukvårdsarbete. Jag tror det kommer bli ännu mer stressigt än vad det är att plugga... Men jag tror också det kommer vara roligare! Det kommer vara på riktigt! Jag kommer få egna arbetsuppgifter! Inte bara springa efter en läkare, hack i häl, ofta utan att ha en aning om vad som händer - kanske är vi påväg på ett traumalarm eller så är hen bara påväg till toaletten...
Så även om det kommer bli fruktansvärt jobbigt, svårt och stressigt; jag kommer känna mig okunnig, oerfaren och säkert inte fatta ett skit av vad som händer där heller; jag kommer troligtvis behöva studera sjukt mycket mer än jag nånsin gjort på läkarprogrammet; folk kommer att jag precis tagit studenten från omvårdnadsprogrammet och att jag ljuger när jag presenterar mig som läkare; jag kommer antagligen gråta mig till sömns många nätter och det finns t.o.m en risk att patienter dör i min vård (förhoppnigsvis inte pga min vård dock...) - trots allt detta så tror jag ändå att det är rätt val. Nån gång måste man ta det där första läskiga vikariatet. Och jag längtar faktiskt. Samtidigt som jag fruktar det (obviously...).
Men att få prova på sin profession redan innan examen är rätt coolt! Och jag kan se ett mål med mina studier nu - dvs om allt jag pluggar nu kan jag tänka: Det här måste jag kunna för nästa sommar kan jag få en patient med detta!
Jag misstänker att det inte kommer bli så lätt att återuppta studierna efter att ha jobbat ett halvår. Jag kommer nog (förhoppningsvis!) vilja fortsätta jobba istället... Och bli vuxen! Men - då kommer jag bara ha ett fjuttigt år kvar innan jag tar examen (visserligen inte tillsammans med "min" klass, men klasserna börjar ändå bli så uppsplittrade nu). Och det sista året är nog det roligaste. Då läser vi bl.a. psykiatri, neurologi (hjärnsjukdomar, typ), pediatrik (barnmedicin), obstetrik (graviditets- och förlossningsmedicin) samt gynekologi. Det ser jag redan fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar