Det regnade lera

Kreta har i dagarna upplevt ett sjukt coolt väderfenomen. För kretianerna var det väl inte jättespeciellt, för det händer tydligen lite då och då. De är väl snarare sjukt trötta på det skulle jag tro.

När vi gick till sjukhuset här om dagen observerade vi att alla bilar här i Ammoudara var täckta med lera - det såg nästan ut som att det hade regnat lera. Men sånt kan väl inte hända?! Hur skulle det gå till liksom? F tyckte det verkade bibliskt. Nej, det måste finnas nån annan förklaring. Kanske hade det bara blåst upp sand från stranden här nedanför? Senare visade det sig dock att varenda bil i staden var lertäckt. Vi blev riktigt fascinerade och kunde verkligen inte komma på nån förklaring. 

När vi gick hem på eftermiddagen var det varmaste vädret det har varit sedan jag kom hit, 23 °C, fuktigt och soligt. Men det var omöjligt att säga om himlen var blå eller grå! Det var så jämn färg över hela himlen, och jag var egentligen ganska säker på att det var ett jämngrått molntäcke men solen lyste ju! Var det soldis? Nej, det var för tjockt för att vara det, man såg knappt bergen! Var det dimma? Nej, det var alldeles för högt upp för att vara det... Smog? Nej, Kreta är inte en särskilt industrität ö, så sannolikt inte smog.

På kvällen fick vi sen förklaringen, och faktum var att det faktiskt hade regnat lera!! E sa att vår hyresvärd hade berättat för honom att det var en sandstorm från Sahara som hade blåst hit. Så det var små små sand/dammpartiklar som bildade den konstiga dimman, och den varma temperaturen berodde säkert också på de afrikanska varma vindarna. Sen när det regnade på natten så följde ju dammpartiklarna med ned och det regnade helt enkelt lera! Så himla coolt. Att sand kan blåsa hit ända från Sahara! Hur skriver man ut det i väderprognosen förresten? F föreslog ett grått moln som det droppar bruna kluttar från...

Grekisk akutmottagning

Jag avslutade min kardiologiplacering med två dagar på akutmottagningen. Jag hade sett fram emot det väldigt mycket, dels för att när jag har varit på akuten hemma i Sverige så har det oftast varit då som jag har lärt mig mest eftersom man får se själva diagnostikprocessen. Men jag har också sett fram emot det för att jag har förstått att akuten är väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. Massor av patienter, inget triage (alltså sköterskor som baserat på symptom och vitalparametrar t.ex. blodtryck, antal andetag/minut, puls sorterar in patienterna i olika kategorier efter hur snabbt de bör få träffa en läkare), flera patienter i samma undersökningsrum... Anledningarna till att det ser ut så är att det inte finns någon fungerande primärvård här, utan akutmottagningen är i praktiken den enda vägen in till sjukvården. Hit kommer alltså patienter med förkylning och nageltrång, eller för att göra en allmän hälsoundersökning (det senare gäller dock framför allt pensionerade professorer), men även alla mängder av trafikolyckor som sker här (liknar trafiken i Asien ganska mycket, bara det att i Asien använde de hjälm på motorcyklar oftare än de gör här...). Och de har som sagt inget triage, utan istället en allmänläkare som tittar på patienten lite fort och bestämmer om hen ska till kardiologi, internmedicin, kirurgi, ortopedi etc. Vilket kan bli väldigt fel eftersom det ju inte alltid går att bedöma om exempelvis en bröstsmärta/magsmärta är orsakad av hjärtat, lungorna, magsäcken eller nåt annat organ, innan man har tagit prover och gjort många undersökningar. Alltså kan patienterna komma att skickas mellan olika läkare eller hamna hos någon som inte är kompetent att hantera patientens problem, eller så är läkaren för inställd på att det är det organet som hen är specialiserad på som är orsaken, att den faktiska diagnosen missas/fördröjs.

När jag kom till akuten så visade det sig dock att det var två lugna dagar. Extremt lugna... Åtminstone för kardiologen. Ena dagen hade vi mellan 8.30-14.00 enbart 6 patienter - andra dagen så lite som 3... Med andra ord lärde jag mig i princip ingenting där heller, så det speglar ju hela min kardiologplacering ganska väl. Jag fick dock ta lite venprover och prova att sätta pvk (perifer venkateter, alltså en "nål" i t.ex. armvecket som man kopplar dropp till), men råkade perforera venen vid pvk-sättandet. Men nu vet jag i alla fall att man ska dra tillbaka själva kanylen innan man trycker in hela katetern i kärlet, haha! Så nästa gång klarar jag det nog. 

Jag ska faktiskt ha två veckors akutplacering också! Så hoppas jag får se mer då. Spännande att se hur den placeringen blir för här i Heraklion har de ett konstigt system där ena sjukhuset har öppen akutmottagningen varannan dag och det andra sjukhuset varannan dag. Där jag är, på universitetssjukhuset, är det alltså bara möjligt att vara på praktiken varannan dag! Men jag antar att jag får gå helgpass också så får jag ihop tillräckligt med dagar tror jag. Konstigt system dock, hur ska patienterna veta vilket sjukhus de ska åka till om de bryter benet? Jag frågade en läkare, hen sa att "Det vet man! Och så säger de det på radion.".

Arbetsprov och Läkemedelsverket

Börjar med att be om ursäkt för att inläggen här kommer lite väl glest för att det ska vara okej! Jag har några inlägg på lager, och många bilder, så förhoppningsvis kommer jag ikapp snart. Börjar här med ett inlägg som började skrivas för flera veckor sen, min sista vecka på kardiologen...

Sista veckan på kardiologen tyckte läkaren som är ansvarig för min placering att jag hade lärt mig tillräckligt för att få se mottagningen och akuten! Som att jag lärt mig nåt på avdelningen...? Njaa... Och inte har jag haft samvete att gå och plugga istället. Eller okej, jag har gått vid lunch varje dag i princip, och lunch här innebär kanske kl 14. Så det är ju tidigare än jag brukar sluta praktiken hemma. Men det har ändå inte blivit så mycket plugg gjort, kanske för att det finns så mycket annat man vill göra här? T.ex. sitta på balkongen och titta på solnedgången. Eller gå ned till stranden. Eller promenera bland olivträden. Eller gå på stan. Eller äta.

Hur som helst så fick jag följa med en ST-läkare till mottagningen. Vissa grejer förklarade hon på engelska, men det mesta inte, trots att jag försökte fråga. Så det var svårt att hänga med på vad som hände, vad det var för patienter o.s.v. Jag fick lyssna på några hjärtan och hjärtvsiktslungor, titta på några EKG:n och lyckades misslyckas (hehehe) med att mäta ett blodtryck med automatisk blodtrycksmätare... Jag fattar inte att de envisas med att använda de där automatiska mätarna - de är mycket krångligare än att mäta manuellt, och dessutom inte alls lika tillförlitliga! 

Så nästa dag gick jag istället till arbetsproven. Där hade jag en läkare som förklarade lite mer i alla fall, så jag har lärt mig lite om arbetsprov. Men det blir rätt segt att sitta och titta på när folk går på löpband en hel dag... Ja, de har löpband här. I Sverige har vi motionscyklar. För er som inte är läkare/läkarstudenter etc., så är arbetsprov en undersökning som man gör för att utreda t.ex. angina/kärlkramp, dvs bröstsmärta vid fysisk ansträngning orsakat av förträngningar i hjärtats kranskärl. 

Jag frågade läkaren där om fördelarna/nackdelarna med löpband kontra motionscykel. Han var helt övertygad om att löpband är bättre för på cykel kan man inte styra arbetsnivån eftersom patienten ju kan cykla långsammare än vad tanken är (man vill ju ha en standardiserad ansträngningsnivå så att säga), medan på löpband går det inte att gå långsammare för då trillar man ju av bandet... En god poäng, och det var påväg att hända för flera patienter - sköterskan fick stå där och ta emot när de nästan ramlade! Jag tänkte ändå att det finns säkert något bra skäl till att vi använder cykel i Sverige, om inte annat för att fler ska kunna genomföra det (dvs även om man t.ex. har svårt att gå pga kanske fönstertittarsjuka eller ledbesvär). Dessutom så borde det ju på ett sätt bli mer standardiserat med cykel eftersom då påverkar inte t.ex. patientens vikt ansträngningsgraden som jag tror att det gör på löpband. Jag tog upp det med mina svenska kamrater här nere också, och de instämde i mina tankar kring fördelarna med cykel, och vi kom även fram till att cyklarna mäter hur många varv man trampar per minut, och säger ifrån om man inte håller hastigheten. Dvs, en patient som inte orkar längre men ändå envisas med att fortsätta (jag vet inte hur ofta det händer, men jag skulle nog vara en av dem) skulle inte behöva trilla av löpbandet som här, utan skulle istället bara bli tillsagd att öka och klarar man det inte så avbryts testet utan att någon kommer till skada. 3-0 till cykeln skulle jag alltså vilja påstå.

En intressant grej med det här är dock hur jag automatiskt tänkte att en skillnad mellan hur något görs här i Grekland och hur det görs i Sverige alltid beror på att vi är bättre i Sverige. Jag har kommit på mig själv med dessa tankar flera gånger, och jag minns att jag tänkte likadant när jag var i Indonesien. När jag sedan har kollat upp det så stämmer det ibland att det finns mer evidens för det vi gör i Sverige, och att de inte har samma här kan ju bero på många saker - ekonomi, byråkrati/lagar, korruption...  Eller så beror skillnaderna på nåt så enkelt som att antibiotikaresistens är vanligare här, och således behövs andra antibiotika här än hemma. Ofta är det dessutom två evidensmässigt likvärdiga metoder/läkemedel/vad-det-nu-handlar-om och skälen till skillnaderna är sannolikt antingen slump, tradition, eller t.ex. var läkemedelsföretagen har valt att göra mest reklam. Jag tror också att det kan gå olika snabbt att införa nya läkemedel i olika länder - på gott och ont, för det kan ju vara bra att göra stora kliniska prövningar och försöka kartlägga alla biverkningar, såsom Läkemedelsverket gör, men ibland innebär ju det att det tar alldeles för lång tid innan ett nytt läkemedel införs och många patienter får lida i "onödan". (Observera att jag inte har en aning om hur Greklands motsvarighet till Läkemedelsverket fungerar, så det här är bara en allmän reflektion, inte en jämförelse mellan Grekland och Sverige!)

Kardiologidrömmar

Jag tror jag har pluggat för mycket kardiologi nu. Jag har drömt två gånger nu att jag blev sjuk i hjärtkärlsjukdom. I första drömmen fick jag ventrikelflimmer men ingen ville göra HLR på mig så jag fick försöka göra det på mig själv. Sen vaknade jag så jag vet inte om jag överlevde eller ej... Antagligen gjorde jag inte det.

Andra gången var nu inatt. Då drömde jag att jag fick svar på min cervixcancer-screening men det patologiska de hade hittat var inte cellförändringar på cervix utan (på något outgrundligt sätt...) hade de hittat ett thorakalt aortaaneurysm och två olika klaffel - jag tror det var aortastenos och mitralisinsufficiens. Så de skulle tydligen göra en ekokardiografi för att ta reda på om det var en gammal hjärtinfarkt som hade orsakat ruptur av chordae tendinae och därmed mitralisinsufficiensen... De sa att det inte var bråttom i alla fall, utan jag fick en tid när jag hade kommit hem från Grekland. Sen vaknade jag så jag vet inte hur det gick med det där heller. Hur som helst förstår jag inte riktigt utredningsgången i den drömmen, men man ska väl vara glad att de hittade det på screening innan jag fick några symptom i alla fall?!

Getmjölk och veganost

Jag har testat getmjölk! Det smakade exakt som chèvre fast i flytande form. Så otroligt coolt! Jag gillar verkligen att vara här och testa alla roliga maträtter och råvaror. Det är verkligen ostarnas ö! Så det blir inte mycket veganskt för mig här... Däremot är ju påläggsosten vidrig här - smakar bara plast typ, och kostar lika mycket som ost hemma. Hemma har jag ätit en vegansk påläggsost som var jättegod, men tyvärr snordyr. Det visade sig nu att den osten är från Grekland! Så jag har hittat en butik som säljer den här - då kan jag äta god ost som pålägg samtidigt som den i det här landet (till skillnad från i Sverige alltså) kostar ungefär hälften så mycket som animalisk ost! Världens win-win situation.

På min ostprovarlista har jag skrivit upp ca 12 provade ostsorter. Vi har varit här i 4 veckor, så det blir 3 nya sorter i veckan. Jag tror inte jag kommer hålla samma takt hela tiden men jag kanske kan komma upp i det dubbla?!

En uppdatering tre veckor in

Internet är fortfarande inte bra i våra lägenheter. De lovade redan när vi flyttade in att det skulle fixas, men det har inte gjorts än. De skulle tydligen bara sätta upp en extra antenn, så det skulle inte vara krångligt, sa vår hyresvärd. Sen berättade hon att hon skulle gifta sig snart, och därför hade mycket att styra med och var lite stressad. Så när det inte blev fixat med internet under första veckan så accepterade vi det. Sen var det bröllop - och därefter var det såklart bröllopsresa i en vecka! Då var bara hyresvärdens mor och far kvar här, och de kan inte engelska. Inget blev gjort på den veckan, men nu har det gått ytterligare en vecka sedan hon kom hem!

Nu har vi fått höra att på måndag ska det ordnas, så det är väl bara att hålla tummarna att det stämmer den här gången. Annars kommer vi kräva hyresreduktion på nästa hyra, för nu har det gått nästan en månad så nu är det dags att betala nästa hyra. En månad!! Förstår ni? Helt galet. Jag är redan klar med min kardiologiplacering och börjar internmedicin imorgon. Måste kommer ihåg att maila dem Erasmusansvariga där hemma och berätta det - det var nämligen tänkt att jag skulle ha endokrinologi men de sa i sista stund att de inte kan ta emot studenter pga personalbrist, så då fick en "nödlösning" bli internmedicin. Hoppas inte det blir nåt strul med att tillgodoräkna sig det, men det borde det verkligen inte bli!

Men strunt i strulet - jag är superglad ändå för här är det vår (nästan 20 grader!) och på tisdag kommer min älskling ner hit och bor här med mig i nästan en hel månad! Så fantastiskt att få bo ihop i ett annat land, åka på utflykter ihop, äta på tavernor ihop, promenera på stranden ihop, sitta och titta på de vackra solnedgångarna ihop...

Karneval

Förra helgen var det värsta karnevalhelgen på Kreta! På lördagen var det karneval med parad här i Heraklion, och på söndagen dito i Rethymnon. Jag är nog inte så mycket för parader insåg jag, för jag tröttnade efter 5 minuter, men det är ändå kul med ballonger, konfetti och serpentiner - det kan jag inte förneka! Och alla glada människor :) Heraklionparaden dominerades av barn, medan Rethymnonparaden (som var mycket mycket större - den största i Grekland sa någon) mest bestod av fulla unga vuxna... Alltså riktigt fulla. De hade nog jäkligt roligt, men ärligt talat, hur kan någon tycka att det är roligt att titta på?! Det kanske är någon slags satir eller så som vi inte förstår, men i våra ögon såg det bara ut som flera tusentals utklädda, stupfulla människor som hoppar runt, skriker och visslar i visselpipor helt hejdlöst...

Rethymnon, som ligger ca 1 h bussresa härifrån, var en jättemysig liten stad - åtminstone i de äldre delarna av staden. Synd att vi inte bor där istället för i Heraklion...

Här är bilder från Heraklion:

 

Och här är bilder från Rethymnon:

Burgers & beer

I fredags var vi inne i stan och käkade burgare och drack öl på Beer o' clock (finns det nån stad som inte har ett ställe som heter så?!). Det var jag, E, C och två andra svenskar från KI som också är Erasmus här. Den vegetariska burgaren var helt okej, ingen höjdare - men den hade en stor skiva halloumi så jag var nöjd ändå. Köttburgarna däremot verkade bra, de hade väldigt många olika varianter i olika prisklasser - de billigaste för 5 €.

Det bästa var dock att de hade många sorters öl för överkomliga priser. En hel sida med grekiska öl - och då menar jag inte Mythos (även om den är rätt okej också, i alla fall när man sitter på stranden i solen, se bild nedan...). Det var alltså lite roligare öl än så, många grekiska ale från mikrobryggerier. Den jag provade var överraskande god! Kul ställe, dit ska jag definitivt gå tillbaka.

Firar solen och värmen med en Mythos på stranden!

Kardiologen

Den här veckan har verkligen gått fort! I måndags var vi lediga från praktiken, för det var sista dagen innan fastan som pågår fram till den ortodoxa påsken. Den infaller en vecka efter den protestantiska (?) påsken (alltså den påsk vi firar hemma, syftar jag på). Då är vi för övrigt också lediga från torsdagen t.o.m måndagen så om det är någon som känner för att komma hit och hälsa på så skulle det passa perfekt då :)

I tisdags var min första dag på kardiologavdelningen, det var då jag träffade professor Vardas. Jag träffade också massor av grekiska läkarstudenter som hjälper mig att förstå en del saker som läkarna inte hinner förklara. Det finns t.o.m en student som kan svenska! Det är ganska vanligt att läkare här åker till norra Europa för att göra ST eller bara för att jobba. Det har väl att göra med att man tjänar typ 3-4 ggr så mycket som ST i Sverige jämfört med i Grekland. Levnadskostnaderna är väl visserligen lite högre också, men inte SÅ mycket! Det kan ju också ha att göra med att vården är lite mer välorganiserad i t.ex. Sverige... Mina intryck är att det är så, och flera läkare har sagt att allt är extremt oorganiserat och kaotiskt här, så det kan nog stämma. Vi brukar ju klaga på att läkare har mycket pappersarbete/administrativa uppgifter i Sverige - men inte jämfört mes här! Alltså pappersjournaler... En sån extrem oordning det är på papprena. Och dubbel/trippeldokumentation. Och journaler som är spårlöst borta - händer hela tiden! Tänk en patient på kardiologen som tar kanske 15 EKG under sin sjukhusvistelse. De sparas inte elektroniskt utan finns bara i pappersform. Ligger helt oordnat i patientens mapp, tar flera minuter att hitta det EKG man letar efter. De bleknar, får handspritsfläckar, rivs sönder, försvinner. Sen när patienten åker hem ska hen ha kopior på varenda jäkla papper! Plus att det såklart sparas på sjukhuset (vilka arkiv de måste ha!). Det mest häpnadsväckande i detta är att det är nog såhär det ser ut i större delen av världen.

Sen när det kommer till hygien... Handsprit finns i mycket mindre utsträckning än i Indonesien, och används enbart efter patientkontakt, inte före. Eller ja, man tar en skvätt handsprit efter att ha lyssnat på tre patienters hjärtan och lungor. Eller efter att man har satt en CVK eller på annat sätt kommit i kontakt med kroppsvätskor. Förresten, vid CVK-sättandet som jag såg förra veckan, tror jag inte att händerna tvättades och spritades innan (med reservation för att jag missade när det skedde) och sen togs sterila handskar på. Läkaren hade då i alla fall tagit av sig sin rock och stetoskop, men hade kvar tygarmband på handleden, med trådar som hängde ned i sterilområdet... Alltså, usch! Ska bli intressant att se hur det funkar på mottagning (om jag lyckas ta mig dit nån gång...) och på operation sen.

På kardiologavdelningen finns det inte mycket för mig att göra. Jag försöker förstå vad patienterna är inlagda för, jag kollar provsvar, läkemedel och EKG. Men det är svårt att få återkoppling på mina tankar för antingen förstår inte läkaren vad jag menar, eller så hinner de inte förklara. Bra att studenterna finns som sagt, där kan jag få lite hjälp åtminstone! Jag missar ju dock helt alla kliniska diskussioner eftersom de sker på grekiska, och när jag får det återberättat för mig så berättar de bara vad de slutligen kom fram till. Jag tror att om jag bara ligger på lite mer, tjatar på dem att berätta allt för mig, så kanske jag lär mig mer. Men det tar energi att vara så på...

Jag har i alla fall förstått att på morgonen när alla prover ska tas så är det fritt fram att hjälpa till. Så det är väl ungefär det jag har gjort såhär långt. Men det är ärligt talat bra att få öva på det, jag är inte särskilt erfaren vad gäller sådant, och det måste man ju kunna även som läkare. Min förhoppning är att jag även ska kunna få vara med att sätta PVK!