Hrvatska

Kroatien! Förhoppningsvis flyttar jag dit tre månader i vår. Jag trodde det var 100 % garanterat, ett utbyte via Erasmus. LiU har nämligen samarbete med Universitetet i Split och jag blev utvald (eller var den enda som sökte i tid...) att få åka. Det var visserligen redan i våras som jag blev "nominerad" men det är först nu i oktober som man har kunnat få mer info. Alla papper ska dock vara inne sista oktober så jag har verkligen inte fått lång tid på mig att förbereda. Men detsamma gäller väl alla utbytesstudenter antar jag.

En månad för att fylla i några dokument torde ändå vara tillräckligt med tid - så länge allt flyter på, vilket det inte gjort för mig. Ett av dokumenten är Learning Agreement som bl.a. ska innehålla information om vilka kliniker jag ska ha praktik på i Split. Det där var lite svårt att förstå hur det skulle fyllas i - kan jag önska precis vad som helst så länge det hör till terminsmålen? Dvs. är det bara att fylla i och så fixar Split det då? Jag tänkte i det skedet att det var säkrast att kolla med Erasmusansvarig i Split först, för när man väl fått underskrift på dokumenten och sänt in dem så verkar det lite knepigt att revidera. Utifall att de t.ex. inte skulle ha nån hematologisk klinik på sjukhuset, vilket var en av de placeringarna jag har valt.

Nu i efterhand vet jag inte om det var smart eller dumt att fråga. För svaret jag fick var att "Sorry, I don't think we can arrange your clinical rotations because you don't speak croatian". Vad fan?! Det är faktiskt inget språkkrav för att få delta i Erasmus i Kroatien! Det är bara t.ex. Tyskland, Frankrike och Spanien som har språkkrav. I Kroatien skulle det räcka med engelska stod det när jag sökte, annars hade jag ju aldrig sökt det! Så de sa att det inte skulle bli nåt utbyte för mig.

Jag kontaktade givetvis Erasmuskoordinatorn här i Sverige och hen tyckte det var oerhört konstigt, dåligt och fel av Split! Hen skulle genast höra av sig till sin kontaktperson där (som var någon annan än den jag hade mailat med) och försöka lösa situationen. Kontaktpersonen instämde i att det var konstigt svar jag hade fått från den första personen i Split och skulle försöka lösa det. Ungefär samtidigt hörde också denna första person av sig igen och sa att de eventuellt hade en lösning, så kanske hade de pratat med varandra. Eller så är det två skilda lösningar på G!

Det sista jag hörde av dem var dock för över en vecka sedan och de lovade att höra av sig igen i början av denna vecka. Så nu börjar jag bli lite orolig igen - inte minst eftersom jag behöver göra klart alla dokument och få underskrifter imorgon. Jag är nämligen bara i Linköping på fredagar nu när jag har praktik, och nästa fredag som ju är siste oktober (dvs sista dag att skicka in allt!) är inte de personer jag behöver underskrift från på plats i Linköping... Det är alltså liiiiite bråttom! Men jag hoppas hoppas hoppas så innerligt att det ska lösa sig. Det måste lösa sig! Jag vill så gärna spendera en vår i Split... Det verkar vara en så vacker stad. Och skärgården! Och jag skulle få vara där under våren, hur fint kan inte det bli? Säkert sjuka vindar också, jag har hört att Balkan brukar få det på vårkanten. Men ändå! Och att få vara där innan turistsäsongen. Åh, jag vill så gärna!

Medicinkliniken

För tillfället har jag min VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) i Nyköping av alla ställen på jorden... Vi har möjlighet att önska var vi vill ha vår VFU - av de sjukhus som Läkarprogrammet har samarbete med såklart. Nyköpings Lasarett har ganska nyligen inlett detta samarbete, och det var faktiskt en av anledningarna till att jag önskade att få ha min internmedicinplacering här (plus att det är enkelt att ta sig hit från Linköping, det skulle faktiskt funka att dagspendla även om vi nu får boende från Sörmlands läns landsting; det är nära till Stockholm så jag skulle kunna åka dit över en kväll/helg också; pappa åker förbi Nyköping när han åker till jobbet så jag kan förhoppningsvis åka med hem till mamma och pappa över en natt då och då!).

Det här att det är ett nytt samarbete - det kan både innebära att det blir skitbra för de är peppade att ta emot studenter och de har inte så många studenter (i detta fall är jag t.ex. ensam läkarstudent på hela Medicinkliniken!), men det kan  också bli dåligt för de är inte vana och har kanske inte utvecklat ett bra system för det. I det här fallet verkar det övervägande bra! Första dagen blev jag dock lite orolig för de verkade helt ha missat varför jag var där - dvs de visste inte vilka mina mål var och därmed inte vilka avdelningar/mottagningar det kan vara relevant för mig att vara med på. Jag ska vara här i fyra veckor så de hade tänkt att jag skulle få vara på geriatriken, intensivvårdsavdelningen och akutmottagningen. Inte ett rätt där... Geriatrik läser vi termin 10 (jag går ju termin 8 nu), intensivvårdsplaceringen är också senare (termin 11 tror jag) och akutmottagningen är en separat placering senare denna termin. Jag lyckades till slut få fram detta och det slutade med att jag får välja helt själv var jag vill vara! Så denna vecka är jag på medicinsidan på akutvårdsavdelningen, sen ska jag gå på medicinavdelningen och så valde jag ändå att ta chansen att få mer akutmottagningsplacering för det tror jag är både viktigt, svårt, lärorikt och roligt! I slutet kanske jag kan klämma in lite intensivvård också bara för att det verkar häftigt.

Nu har jag alltså gått två dagar på akutvårdsavdelningen. Det är en avdelning där patienterna är tänkta att ligga inne i kanske 1-3 dagar och sen ska de antingen skrivas över till en annan avdelning (geriatrik, medicin eller stroke t.ex.) eller skrivas ut. Det har dock inte riktigt funkat så... Idag var det t.ex. 17 medicinpatienter på avdelningen (som en underläkare ska sköta med stöd av överläkaren... dvs alldeles för många patienter!) - och av dessa 17 så var kanske 7 färdiga att flyttas över till annan avdelning men har inte kunnat göra det på flera dagar pga av platsbrist, och ytterligare 7 var färdiga att gå hem men kan inte göra det för underläkaren hinner inte med alla utskrivningar. Alldeles för bra exempel på underbemanning och överbeläggningar...

Underläkaren som jag "jobbade" med var skapligt stressad. Hen hade varit kvar till 8 igår kväll! Idag gick hen hem vid fem men skulle komma tillbaka vid 8 igen - bara för att hen inte hade hunnit klart med dagens uppgifter. Hen verkade känna att hen inte riktigt hade tid att handleda mig, och tyckte att det var fel att lägga uppgifter på mig eftersom hen tyckte det kändes som att hen utnyttjade mig för att lasta över jobbiga saker på. Så jag fick faktiskt tjata lite för att få saker att göra, men till slut så gick hen med på det! Nu känns det nästan som att vi jobbar i ett team. Jag fick hjälpa till med lite allt möjligt - allt från att läsa på om alkoholhepatit och föreslå utredning/behandling, läsa på sjukhistorier och skriva daganteckningar till att tolka röntgenbilder, ringa en jour i Uppsala för att diskutera en enskild patient, hålla i utskrivningssamtal alldeles själv och diktera utskrivningsanteckningar. Tyvärr har jag inte behörighet att ordinera läkemedel eller skriva recept, och inte heller att skriva remisser (tror jag) - annars hade jag kunnat täcka in typ allt som är klassiskt avdelningsarbete!

Det här är den första placeringen på hela läkarprogrammet där jag faktiskt LÄNGTAR till nästa dag! :D

Vik UL

Vik UL = Vikarierande underläkare. Det är jag om åtta månader!

Efter termin 9 (av totalt 11) kan vi läkarstudenter arbeta som underläkare. Exakt vad en underläkartjänst innebär vet jag inte men titeln antyder ju att en överläkare bör finnas tillgänglig typ hela tiden? Man kan ju hoppas i alla fall... För jag känner mig verkligen inte färdig att arbeta som läkare. LÄKARE LIKSOM?! Helt galet. Visserligen är det ju nästan två terminer kvar till dess så jag har ju fortfarande chans att lära mig nånting... Det jobberbjudandet fick mig att bli motiverad att plugga, för en gångs skull. Det var rätt länge sen sist. Eller - det finns ju ljusa stunder, men mest har det bara känts jobbigt de senaste åren. Jag har faktiskt funderat på att ta ett studieuppehåll, dvs en liten paus på kanske en termin för att hämta krafter och förhoppningsvis känna att jag vill tillbaka. För det känns meningslöst att plugga när man känner att man inte kan ta till sig nånting - fast jag vet att jag egentligen vill det här, men det tar så emot just nu.

Så det här jobberbjudandet från medicinkliniken kom lägligt! Det är ett vikariat på sex månader, dvs sommaren och hösten 2015. Jag får alltså mitt uppehåll! Visserligen kommer jag inte bort från medicinen under pausen, men jag tror det är bäst så. För gör jag nåt helt annat så skulle det kanske vara svårt att komma tillbaka... Nu kommer jag få det där uppehållet från själva studierna, men samtidigt kunna ägna mig åt sjukvårdsarbete. Jag tror det kommer bli ännu mer stressigt än vad det är att plugga... Men jag tror också det kommer vara roligare! Det kommer vara på riktigt! Jag kommer få egna arbetsuppgifter! Inte bara springa efter en läkare, hack i häl, ofta utan att ha en aning om vad som händer - kanske är vi påväg på ett traumalarm eller så är hen bara påväg till toaletten...

Så även om det kommer bli fruktansvärt jobbigt, svårt och stressigt; jag kommer känna mig okunnig, oerfaren och säkert inte fatta ett skit av vad som händer där heller; jag kommer troligtvis behöva studera sjukt mycket mer än jag nånsin gjort på läkarprogrammet; folk kommer att jag precis tagit studenten från omvårdnadsprogrammet och att jag ljuger när jag presenterar mig som läkare; jag kommer antagligen gråta mig till sömns många nätter och det finns t.o.m en risk att patienter dör i min vård (förhoppnigsvis inte pga min vård dock...) - trots allt detta så tror jag ändå att det är rätt val. Nån gång måste man ta det där första läskiga vikariatet. Och jag längtar faktiskt. Samtidigt som jag fruktar det (obviously...).

Men att få prova på sin profession redan innan examen är rätt coolt! Och jag kan se ett mål med mina studier nu - dvs om allt jag pluggar nu kan jag tänka: Det här måste jag kunna för nästa sommar kan jag få en patient med detta!

Jag misstänker att det inte kommer bli så lätt att återuppta studierna efter att ha jobbat ett halvår. Jag kommer nog (förhoppningsvis!) vilja fortsätta jobba istället... Och bli vuxen! Men - då kommer jag bara ha ett fjuttigt år kvar innan jag tar examen (visserligen inte tillsammans med "min" klass, men klasserna börjar ändå bli så uppsplittrade nu). Och det sista året är nog det roligaste. Då läser vi bl.a. psykiatri, neurologi (hjärnsjukdomar, typ), pediatrik (barnmedicin), obstetrik (graviditets- och förlossningsmedicin) samt gynekologi. Det ser jag redan fram emot!