Supervalåret

I år var det inte val bara i Sverige, utan även i Indonesien! Såhär ser det ut när de röstar i presidentvalet, som hölls 9 juli.

Ville man rösta på nummer två så skulle man slå ett hål i bilden på honom. Tvåan var han som vann, Joko Widodo så han är nu deras president. Han representerar partiet Partai Demokrasi Indonesia Perjuangan (PDI-P). Valet var dock väldigt jämnt, 53% vs 47%. Och resultatet tog 14 dagar att få! Visserligen inte jättekonstigt eftersom det tog en vecka i Sverige, och Indonesien är ju ett skapligt mycket större land. Ja, alltså verkligen extremt mycket större (25 ggr fler människor... Det bor lika många i Jakarta som i hela Sverige). En del quick counts visade dock på att den andra kandidaten hade fått flest röster, så fram till det officiella resultatet publicerades så var det väldigt spännande - man visste inte riktigt vem som skulle vinna... Min familj röstade på tvåan, så de blev glada när det var klart! Valdeltagandet var förresten ungefär 70 % - det tycker jag är ganska mycket. Framför allt med tanke på att det bara är deras tredje presidentval någonsin.

Tidigare i år, i april, hade de ett annat val, där de röstade på vilka partier de ville skulle nominera presidentkandidater. PDI-P fick flest röster - men bara ca 19 %, och för att få nominera presidentkandidat måste de ha över 25 % så de var tvungna att bilda en koalition med ett annat parti. Totalt var det 10 partier som fick över 5 %. En cool grej - för att partierna skulle kunna ställa upp i valet måste 1/3 av deras kandidater vara kvinnor!

Halong Bay

Mina två sista dagar i Vietnam ägnade jag åt en båttur i Halong Bay! Jag fick dela hytt med en malaysisk tjej som också turistade själv - i övrigt var alla på båten kärlekspar så jag är väldigt glad att jag hade henne, annars hade det känts ensamt.

Första dagen var det späckat schema - grottvandring, bergsbestigning, badning, paddling och till sist bläckfisk-fiskning (dock utan någon fångst denna kväll).

 Nästa dag var det desto lugnare, vi slappade mest på däck medan vår båt gled fram mellan klipporna.

Bara för att ha nåt att göra när jag längtar hem så mycket

... så planerade jag mina sista dagar i detalj. När jag anlände till Hanoi hade jag 1,5 dag där. Sen var det Sapa-trekken i två dagar. Därefter en dag i Hanoi. Och därefter två dagar i Halong Bay (mer om det i nästa inlägg). Och därefter en sista kväll i Hanoi. Så vad göra i totalt nästan tre dagar i Vietnams huvudstad? 

Den första hela dagen ägnade jag först åt att vandra runt på måfå, något jag älskar att göra när jag är i en ny stad! Åtminstone dagtid, helst på morgonen/förmiddagen. Jag hamnade på en marknad där en ilsken dam ville förbjuda mig från att fotografera trots att de jag fotade hade gett mig sin tillåtelse. Jag älskar marknader! Mina fyra minneskort upptas nog till 1/3 av bilder från marknader (nästa 1/3 = bilder från mina treks och sista 1/3 = övrigt). 

Efter marknaden gick jag till sjön mitt i gamla stan, sedan lite i franska kvarteren och därefter besökte jag ett museum i ett gammalt fängelse som har använts både av Vietnam som vanligt fängelse (eller var det politiska fångar?), av Frankrike för att hålla upproriska vietnameser fängslade och av Vietnam för att fängsla amerikaner under kriget. Därefter var det dags att dricka färsk öl och äta nudlar, och sedan ta sig till tåget till Sapa.

Nästa heldag i Hanoi var efter att jag kom tillbaka från Sapa. Då hade jag ingen lust att ha ytterligare en dag att bara gå omkring för mig själv, så jag bokade en "free guided tour". En tjej kom och mötte mig på hotellet på morgonen och sen tog hon mig på en heldagsrunda på muséer och liknande. Det var väldigt kul att äntligen få umgås lite med någon som har bott hela sitt liv i Vietnam! Jag hade saknat det litegrann, man får en annan förståelse för landet när man umgås med de som bor där. "Vanlig" turism brukar ju inte se ut så, utan man får bara se/höra de delar som presenteras på muséer eller i guideböckerna. Nu kunde jag fråga om verkligen allt möjligt, hur det är att växa upp i Vietnam, att vara ung tjej i en stad med 10 miljoner invånare, om pojkvänner/flickvänner, kontakt med familjen, att studera på universitet, mat, religion, sjukvård, traditionell medicin...

På kvällen gick jag sedan och tittade på en water puppet-show - häftigt!

Därefter var det Halong Bay som stod på schemat i två dagar - eller ja, en och en halv dag får man väl säga. För andra halvan av andra dagen var jag tillbaka i Hanoi och såg till att få gjort det jag ännu inte hade hunnit med, nämligen shopping! Jag fick användning av prutningskunskaperna jag förvärvade på Bali, men fy tusan vad svårprutade de var i Hanoi. Det jag till slut köpte var i alla fall 20 par chopsticks, 6 st bambuskålar, 6 st kokosnötskålar, 5 propagandaposters (2 till oss, resten som gåvor), 2 ryggsäckar (Dr. Martens-kopior), en vietnamesisk rishatt, 2 vietnamesiska kaffefilter, 3 påsar färskmalet kaffe... Och säkert fler saker som jag har glömt bort nu. Sen var det dags att packa... Packa för hemresan. Det var en konstig känsla, men samtidigt så himla skönt!

Resan inleddes och avslutas med trekking

Typ i alla fall. En vecka in i resan, dvs i mitten av juni (herregnu vad länge sen!!) genomförde ju jag, J och E vår jungle trek bland orangutangerna i Sumatras regnskog. Och nu, under den sista veckan av resan, var det dags för nästa trek. Denna gång bland norra Vietnams berg och risfält. Det är så långt norrut att staden där tågstationen är ligger precis på gränsen till Kina.

Alltså vyerna där... Det finns ju inga ord som kan förklara hur vackert det var och inte heller några bilder kan göra vyn rättvisa. Det var nästan för mycket för att kunna ta in. Ibland bara tvärstannade jag och stirrade gapande på risterrasserna som sträcker sig så långt ögat kan nå. Det här var ju inte vild natur som i regnskogen (även om ju inte allt var vilt där heller) utan något som är skapat av människan. Det var verkligen estetiskt vackert, alltså på samma sätt som ett konstverk. Det kändes som att befinna sig mitt i en tavla faktiskt. Speciellt när vi gick rakt genom risfälten på ena sidan av en dal och samtidigt betraktade risfälten på andra sidan, som sträckte sig ända upp till bergets topp, in bland molnen. 

Ja, nu har jag visst ändå försökt beskriva det med ord trots att jag är övertygad om att det är omöjligt. Och bilder visar jag också. Men ni kommer ändå inte kunna förstå storheten i det, det får ni åka dit om ni vill kunna förstå. Och det är något jag rekommenderar alla som har möjlighet att göra! Ni märker hur lyrisk jag är, va? Det var helt klart en av de bästa upplevelserna på hela min resa, även om jag har haft otroligt många "en av de bästa"...

Jag tog alltså vietnamesiskt nattåg ännu en gång. Denna gång lyckades jag sova mycket bättre än första gången och tur var väl det för inför en trek vill man ju vara utvilad. Jag hade bokat en trek där jag skulle få sällskap av två andra - dels för att det blir billigare så men framför allt för att jag ville ha fler att dela det med än bara guiden. När jag kom till kontoret i Sapa så visade det sig att paret inte hade dykt upp än och inte heller verkade göra det... Personalen där försökte då få mig att betala fullpris för en privat trek istället, men jag vägrade såklart. Det är ju inte mitt fel att de inte dyker upp! Den episoden var det enda trista med hela vistelsen där, men efter att jag stod på mig så löste det sig till sist. Och sent omsider anlände också paret! Det visade sig vara ett franskt par i knappt 40-årsåldern. De var hur trevliga som helst och jag är så glad att ha fått just dem som sällskap! Sen var guiden också helt fantastisk - en tjej från en by i området, lika gammal som mig. Hon hade inte pluggat engelska utan bara lärt sig genom sitt yrke. Så har det varit med de flesta guider jag har mött på min resa och jag har varit imponerad av de flesta - men den här tjejen, Pang, var i en klass för sig, för hon pratade på det stora hela felfri engelska och helt utan brytning. Vi fyra hade två jättebra dagar tillsammans!

Först vandrade vi genom staden Sapa, därefter mot risodlingarna. Där fick vi sällskap av några kvinnor från området som skulle åt samma håll som vi. De var dock väldigt måna om att sälja souvenirer till oss så jag hade faktiskt föredragit att inte haft sällskap av dem. Efter några timmars promenad i makligt tempo genom risterrasser, byar och landsvägar anlände vi till lunchstället - stekta nudlar, min favoriträtt i Asien! Sen fortsatte vi vandra genom ungefär likadant landskap i några timmar till, tills vi anlände till vårt homestay. Det var en väldigt enkel stuga med en väldigt härlig kvinna som hälsade oss välkomna! 

Där fick vi tid att återhämta oss och ta ett kokhett medicinalbad fullt med välgörande örter, kryddor och växter. Familjen vi bodde hos tillhörde nämligen en stam som sysslar mycket med traditionell örtmedicin. Jag hade hoppats att få lära mig om deras medicin men tyvärr berättade de ingenting. Vi hade väl visserligen kunnat fråga men dels kunde de knappt engelska och dels var vi ganska trötta...

Medan jag satt och vilade i kvällsolen hörde jag ett tjut. Ett mycket gällt skrik, och det bara fortsatte och fortsatte. Det var alldeles nära, lät som att det var precis utanför huset. Jag gick ut på gården och där stod två män och höll fast en gris. De band ihop benen på den och bar in den i huset. Jag förstod att det var middagen (inte min då, men de andras), det var en hemsk insikt. Det värsta var dock hur männen tyckte att det var roligt! De skrattade t.o.m. när de sedan stack kniven i halsen på grisen, och när blodet tömdes ut på köksgolvet medan grisen förgäves kämpade för att komma loss, och skriken blev svagare och svagare tills de tystnade helt. 

Jag gick undan ett tag. De bar ut grisen till andra sidan huset. Jag ville ändå se mer, jag vet inte riktigt varför. Jag både plågade mig själv med att se det men fick samtidigt också någon slags triumferande eller i alla fall lättad känsla, eftersom jag kunde känna att det här är inget som jag bidrar till.

Nästa sak de gjorde var att doppa hela grisen i kokande vatten, till synes för att kunna få bort pälsen. Det såg makabert ut, både doppandet och bortslitandet av pälsen. Det var en lång process visade det sig, men när de till slut var färdiga hade det samlats en publik runt dem. Jag och fransmannen, tre små barn, tre kattungar och en kattmamma, byns medicinman och ytterligare en man från byn. De högg av grishuvudet. Öppnade magen och tog ur först tarmarna och sedan alla andra inälvor. Medicinmannen tog hand om inälvorna, dissekerade loss dem från varandra och förberedde dem för tillagning (även tarmarna tömdes och sköljdes för att sedan kunna ätas). En annan man tog fram vassa kniven och grovstyckade. Kvinnorna tog över när det kom till finstyckningen tror jag. När allt var klart lades alla bitar från grisen upp på ett bord i köket och medicinmannen satt och bad över det länge.

Jag ber om ursäkt för den detaljerade redogörelsen, men för mig var det en väldigt stark upplevelse så jag kände mig tvungen att skriva om det. Jag slänger också in några bilder längst ned i inlägget, så vill ni inte se dem så har ni nu blivit varnade... Middagen bestod för övrigt av gris, gris och gris. Samt vegetariska vårrullar, stekt potatis, en jättegod grönsak som jag inte minns namnet på, tofu och självklart ris (och risbrännvin, fy vad vidrigt!). Så även om det frossades i alla delar av grisen (inklusive koagulerat blod blandat med chili och stekt fläsk, samt något så motbjudande som gallan...) så kunde även en halvvego som jag bli mätt. Middagen intogs för övrigt tillsammans med 20 pers från byn, så det var verkligen partystämning. Risbrännvinet flödade! Tyvärr satt vi vid ett bord med bara män från lokalbefolkningen. Kvinnorna och barnen fick tydligen inte sitta vid samma bord, inte ens i samma rum, vilket jag tyckte var väldigt tråkigt.

Dagen därpå tog Pang oss till en led som hon inte hade vandrat förut. Så det var ett äventyr! Det var jättevackert (där också!) även om vi fick lite sämre väder. Eller inte dåligt alls, bara molnigt och disigt. Första dagen var det soligt med lite moln på himlen, och det ljuset gjorde verkligen vyerna rättvisa! Det riktigt lyste grönt och gult från risfälten! Vi var nämligen där bara ett par veckor innan skörden, och eftersom allt ris inte såddes samma dag då de gör det för hand, så var vissa terrasser gula, dvs redo att skördas, och andra var fortfarande gröna. De har förresten bara en rissäsong där, till skillnad från i Mekongdeltat i södra Vietnam där de har tre rissäsonger på ett år! Det beror på att i bergen i norr har de faktiskt fyra årstider precis som hemma, och de kan t.o.m ha minusgrader och snö på vintern. 

Avslutningsvis en intressant anekdot om tågen i Vietnam. AC:n är helt extrem! Det måste vara ungefär 15 °C i de där kabinerna och man får bara ett tunt lakan. Men tåget jag åkte Sapa-Hanoi med var en bastu... Alltså verkligen en bastu! Minst 50 °C, helt seriöst! Det var hemskt! Klaustrofobiskt! Efter ett par timmar lyckades jag ändå somna, tror AC:n hade gett lite effekt så att det var kanske 30-35 °C. Ytterligare nån timme senare vaknade jag dock av att jag låg i en kylbox igen... Så ja, effektiv AC har de som sagt!

Här kommer bilderna på grisslakten och styckningen. Vulgärt. Men intressant att se, enligt mig.